Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte låtit skända dig?
    Vid vägarna satt du och väntade på dem
som en arab i öknen.
    Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
Därför hölls regnskurarna tillbaka
    och inget vårregn föll.
Men du hade en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
Ändå har du nyss ropat till mig:
    "Min fader! Min ungdoms vän är du!"

Read full chapter