Löften om återupprättelse

33 (A) Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han fortfarande var inspärrad på vaktgården. Han sade: (B) Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: (C) Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

(D) För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man ska fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min harm. För på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

(E) Se, jag ska hela dess sår och ge läkedom och bota dem, och jag ska låta dem se frid och trofasthet i överflöd. (F) Jag ska göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var förr. (G) Jag ska rena dem från all deras synd som de har begått mot mig och förlåta dem alla deras synder som de har begått mot mig i uppror mot mig.

Staden ska bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De ska bäva och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

10 (H) Så säger Herren: Än en gång ska man här på denna plats som ni säger är öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, 11 (I) här ska man åter höra jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: ”Tacka Herren Sebaot, för Herren är god och evig är hans nåd”, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. För jag ska åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var förr, säger Herren.

12 Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, och i alla andra städer som hör hit, ska det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar vila. 13 (J) I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, Jerusalems omgivningar och Juda städer ska än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.

Löftet om den rättfärdige telningen

14 (K) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

15 (L) I de dagarna och på den tiden
    ska jag låta en rättfärdig telning[a]
        växa upp åt David.
    Han ska skaffa
        rätt och rättfärdighet på jorden.
16 (M) I de dagarna ska Juda bli frälst
        och Jerusalem bo i trygghet.
    Man ska kalla det så:
        Herren vår rättfärdighet.

17 (N) För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus, 18 och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer.”

19 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 20 (O) Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, 21 först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig. 22 (P) Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande och leviterna som står i min tjänst.

23 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 24 Har du inte märkt vad detta folk säger: ”De två släkter[b] som Herren utvalde, dem har han förkastat.” De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk. 25 Så säger Herren: Om jag inte har fastställt mitt förbund med dag och natt och en ordning för himmel och jord, 26 (Q) då ska jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. För jag ska åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Footnotes

  1. 33:15f en rättfärdig telning   Profetia om Messias (jfr 23:5f med not).
  2. 33:24 De två släkter som Herren utvalde   Nordriket Israel och sydriket Juda (jfr vers 14).

Herren lovar fred och välstånd

33 Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han fortfarande satt inspärrad på vaktgården: ”Så säger Herren, han som skapade jorden[a], Herren, som formade och fastställde den – Herren är hans namn: ’Ropa till mig, så ska jag svara dig och berätta för dig stora och ofattbara ting som du inte känner till.’ För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som rivits ner för belägringsvallarnas och svärdets skull,[b] om dem som har kommit hit för att strida mot kaldéerna: ’De ska fyllas med döda kroppar av de människor som jag dödat i min vrede och förbittring. Jag har dolt mitt ansikte för denna stad för all deras ondskas skull.

Se, jag ska ge läkedom och helande, jag ska bota dem och låta dem njuta av fred och trygghet i överflöd. Jag ska föra Juda och Israel tillbaka från deras exil och bygga upp dem så att de blir som förut. Jag ska rena dem från all den synd de begått mot mig och förlåta dem alla synder de begått mot mig och genom vilka de gjort uppror mot mig. Då kommer staden att bli till heder för mig, till glädje, pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De kommer att förskräckas och darra för allt det goda jag gör och för den välgång jag ger den.’ ”

10 Så säger Herren: ”Än en gång ska man på denna plats, som ni säger vara ödelagd, utan människor och djur, i städerna i Juda och på Jerusalems gator, som är tomma, utan människor och djur, höras 11 glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus och säger:

’Prisa härskarornas Herre,
    för Herren är god,
    och hans nåd består för evigt.’

Jag ska återställa landets lycka som det en gång var, säger Herren.

12 Så säger härskarornas Herre: ’På denna plats, som nu är öde, utan människor och djur, och i alla dess städer ska än en gång finnas betesmarker där herdar kan låta sina hjordar vila. 13 I bergsbygdens, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i trakten runt Jerusalem och i Judas städer ska hjordar åter ströva omkring och herdar räkna in sina får,’ säger Herren.

Löftet om det rättfärdiga skottet från Davids ätt

14 Det ska komma en tid, säger Herren, då jag ska uppfylla det goda som jag lovat folket i Israel och Juda.

15 På den tiden och den dagen
    ska jag låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David.
    Han ska göra det som är rätt och rättfärdigt i landet.
16 På den tiden ska Juda räddas
    och Jerusalem leva i trygghet.
Då ska stadens namn vara
    Herren vår rättfärdighet.’ ”

17 För så säger Herren: ”Aldrig ska det saknas en ättling till David på Israels tron. 18 Det ska heller aldrig saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och bär fram slaktoffer.”

19 Herrens ord kom till Jeremia: 20 ”Så säger Herren: ’Inte förrän ni kan bryta mitt förbund med dagen och natten, så att dag och natt inte längre kommer i sin vanliga ordning, 21 kan mitt förbund med min tjänare David brytas, så att han inte längre har någon av sina ättlingar som regerar på hans tron, och likadant med de levitiska prästerna, mina tjänare. 22 Lika oräkneliga som stjärnorna på himlen och som sanden i havet som inte kan mätas ska jag låta min tjänare Davids ättlingar bli, och likaså leviterna som tjänstgör inför mig.’ ”

23 Herrens ord kom till Jeremia: 24 ”Har du inte märkt vad detta folk säger: ’De båda släkter som Herren utvalde har han förkastat’. De föraktar mitt folk och betraktar det inte längre som en nation. 25 Så säger Herren: ’Om jag inte har ingått ett förbund med dag och natt och fastställt en ordning för himmel och jord, 26 då kan jag förkasta ättlingarna till Jakob och David, min tjänare, så att jag inte utser någon av hans ättlingar till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Jag ska återupprätta deras lycka och förbarma mig över dem.’ ”

Footnotes

  1. 33:2 jorden finns inte i grundtexten utan är taget ur Septuaginta.
  2. 33:4 Grundtextens innebörd är osäker.