Jeremia 18
Svenska Folkbibeln 2015
I krukmakarens hus
18 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens[a] hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 (A) ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 (B) Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 (C) Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.
9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 (D) Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
11 (E) Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 (F) Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”
Ett onaturligt avfall
13 (G) Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Hemska saker har hon gjort,
jungfrun Israel[b].
14 Försvinner Libanons snö[c]
från fältens klippor?
Sinar de friska vattnen
som flödar fjärran ifrån?
15 (H) Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall
på deras vägar,
de urgamla vägarna.
De slår in på obanade vägar
och stigar.
16 (I) Så blir deras land öde
och ständigt utsatt för hån.
Alla som går förbi ska förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
ska jag skingra dem för fienden.
Jag ska vända ryggen åt dem
och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 (J) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”
Vädjan om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare
säger.
20 (K) Ska gott få lönas med ont?
De har grävt en grop
för att ta mitt liv!
Tänk på hur jag har stått
inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede
från dem.
21 (L) Överlämna därför deras barn
åt svälten
och utlämna dem själva
åt svärdet,
så att deras hustrur
blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna
med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
när du plötsligt skickar rövarband
över dem,
för de grävde en grop
för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 (M) Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem
på din vredes dag.
Footnotes
- 18:2 krukmakaren Hebr. josér betyder också ”skapare” (jfr Jes 45:9).
- 18:13 jungfrun Israel Hebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21).
- 18:14 Libanons snö Svårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.
Jeremia 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hos krukmakaren
18 Herrens ord kom till Jeremia: 2 ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”
3 Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. 4 Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.
5 Herrens ord kom till mig: 6 ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. 7 Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. 8 Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. 9 En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.
11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’
12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”
Folkets avfall och dom
13 Därför säger Herren:
”Fråga bland folken:
’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
från avlägsna källor torka ut?[a]
15 Mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
på de urgamla stigarna,
och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17 Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.
18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig!
Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
och ingrip mot dem i din vrede.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.