Jeremia 10
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren är Skaparen
10 Hör Herrens ord, Israel:
2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,
4 dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.
5 Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.
6 Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.
8 De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.
9 De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.
10 Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.
11 Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.
12 Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.
13 Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.
14 Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.
15 Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.
16 Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
17 Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.
18 Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.
19 Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.
20 Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.
21 Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.
22 Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.
23 Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.
24 Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.
25 Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.
Jeremia 10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren och avgudarna
10 Hör de ord Herren talar till er, Israels folk:
2 Så säger Herren:
”Ta inte efter andra folks seder,
bli inte skrämda av tecken på himlen
som skrämmer de andra folken.
3 Deras seder och gudsdyrkan är meningslös.
Man hugger ner ett träd i skogen
och hantverkarens händer formar den med yxan.
4 Han dekorerar den med silver och guld
och spikar fast den med hammare,
för att den inte ska falla omkull.
5 Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.”
De kan inte tala,
och man måste bära dem
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
och något gott förmår de ju inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.
8 Alla är de vettlösa och dåraktiga,
deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[a]
9 hamrat silver som förts från Tarshish
och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
10 Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
folken uthärdar inte hans raseri.
11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[b]
12 Han gjorde jorden med sin makt,
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
14 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15 De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
Härskarornas Herre är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17 Packa ihop era tillhörigheter!
Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18 För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
så att de känner det.”[c]
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20 Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21 Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22 Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
25 Töm ut din vrede över de folk
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
De har förtärt Jakob,
slukat och utplånat honom
och ödelagt hans hemland.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.