(A) På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. (B) Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet[a] i brand och får själv sin eld från Gehenna[b].

Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. (C) Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. (D) Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. 10 (E) Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 (F) Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

Sann och falsk visdom

13 (G) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. 14 Men bär ni bitter avund och rivalitet[c] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. 15 (H) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig[d], demonisk. 16 (I) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.

17 Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk[e] och uppriktig. 18 (J) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:6 hela livet   Ordagrant: "livets hjul" (ett dåtida uttryck för tillvaron som helhet).
  2. 3:6 Gehenna   Hebr. för Hinnomsdalen där avgudadyrkare en gång offrade barn i eld (2 Kung 23:10). I NT en bild för domens eviga eld (Mark 9:43).
  3. 3:14 rivalitet   Annan översättning: "själviskhet" (även i vers 16).
  4. 3:15 oandlig   Ordagrant: "själisk" (med enbart mänsklig själ, utan Guds Ande).
  5. 3:17 opartisk   Annan översättning: "tveklös".

På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna[a].

Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.[b] 10 Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. 11 Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? 12 Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?

Tecken på sann vishet

13 Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. 14 Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. 15 En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. 16 Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.

17 Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:6 Se not till Matt 5:21.
  2. 3:9 Jfr 1 Mos 1:26-27.

Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.

Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.

Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.

Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.

10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?

12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.

13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.

14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.

15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.

16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.

17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.

18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.

Read full chapter