⁵ På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. ⁶ Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna^[a].

⁷ Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. ⁸ Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. ⁹ Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.^{[b] 10} Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. ¹¹ Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? ¹² Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?

Tecken på sann vishet

¹³ Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. ¹⁴ Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. ¹⁵ En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. ¹⁶ Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.

¹⁷ Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. ¹⁸ Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.