Add parallel Print Page Options

Ändå var det våra sjukdomar han bar,
    och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
    slog honom och lät honom lida.
Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
    krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
    Genom hans sår blir vi helade.
Vi gick alla vilse som får,
    var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.

Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
    Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
    han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad, dömd och bortförd.
    Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
    blev straffad för mitt folks brott.
Sin grav fick han bland de gudlösa,
    och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
    och aldrig hade ljugit.

Read full chapter