Herrens anklagelser mot Israel

Hör Herrens ord, ni Israels barn!
    Ty Herren går till rätta med dem som bor i landet,
eftersom ingen sanning och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud finns i landet.
Man svär och ljuger,
    mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott.
Man far våldsamt fram,
    och blodsdåd följer på blodsdåd.
Därför sörjer landet,
    och allt som lever där tynar bort,
både djuren på marken
    och fåglarna under himlen,
till och med fiskarna i havet förgås.

Ingen skall anklaga eller gå till rätta med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.
Du skall komma på fall om dagen,
    också profeten skall komma på fall
tillsammans med dig om natten.
    Också din mor skall jag förgöra.
Mitt folk går under
    i brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap,
    skall också jag förkasta dig,
så att du inte längre är min präst.
    Du glömde din Guds undervisning,
därför skall också jag glömma dina barn.
Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig,
därför skall jag förvandla deras ära till skam.
De lever av mitt folks synd
    och längtar efter folkets missgärning.
Därför skall det gå prästen och folket lika.
Jag skall straffa dem för deras vägar,
och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
10 De skall äta men inte bli mätta,
    bedriva otukt men inte föröka sig,
ty de har upphört att hålla sig till Herren.
11 Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.

12 Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds
och hämtar svar från sin stav,
    ty en otuktsande har fört dem vilse,
så att de bedriver otukt och överger sin Gud.
13 På bergens toppar offrar de,
    och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar och terebinter,
    eftersom skuggan där är så behaglig.
Så blir era döttrar skökor
    och era sonhustrur äktenskapsbryterskor.
14 Jag kan inte straffa era döttrar
    för att de är skökor
eller era sonhustrur
    för att de är äktenskapsbryterskor,
ty männen går själva avsides med horor
och offrar med tempelskökor.
    Och folket, som ingenting förstår, går under.

15 Om du, Israel, vill bedriva otukt,
    så låt inte Juda dra på sig skuld.
Kom inte till Gilgal,
    gå inte upp till Bet-Aven
och svär inte: "Så sant Herren lever."
16 Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel emot.
Hur skall då Herren kunna föra dem i bet
som lamm på en stor äng?
17 Efraim står i förbund med avgudar
- låt honom vara!
18 Deras dryckenskap är omåttlig,
    hejdlöst bedriver de sin otukt.
Landets sköldar[a] älskar skamliga ting.
19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar,
och de skall komma på skam med sina offer.

Footnotes

  1. Hosea 4:18 Landets sköldar Dvs de styrande i landet.

Guds otrogna folk

(4:1—14:10)

Herren anklagar Israel för synd

Hör Herrens ord, Israels folk!
    Herren går till rätta med landets invånare.
”Det finns ingen sanning och nåd,
    ingen kunskap om Gud i landet.
Man svär och ljuger,
    mördar och stjäl,
begår äktenskapsbrott,
    och det ena blodsdådet avlöser det andra.
Därför sörjer landet
    och alla dess invånare tynar bort.
Både markens djur, himlens fåglar
    och fiskarna i havet dör.

Ingen får skylla en annan,
    ingen får anklaga en annan!
Ditt folk är som de som anklagar en präst.[a]
    Du ska komma på fall om dagen,
om natten ska profeten komma på fall med dig,
    och din mor ska jag förgöra.
Mitt folk går under i brist på kunskap.

Du har förkastat kunskapen,
    och därför ska jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
    och därför ska jag glömma dina barn.
Ju fler präster det blir,
    desto mer syndar de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till skam.
    De lever av mitt folks synd
och längtar efter deras gudlöshet.
    Sådant folk, sådana präster
ska det bli.
    Jag ska straffa dem båda för deras levnadssätt
och vedergälla dem för deras handlingar.

10 De ska äta utan att bli mätta
    och leva i otukt men inte föröka sig.
För de har övergett Herren och ägnar sig åt
11     otukt och både gammalt och nytt vin.
Det berövar dem förståndet.
12     Mitt folk frågar sin träbit om råd
och vill ha svar av en stock.
    En ande av otukt leder dem vilse,
och de är otrogna mot sin Gud.
13     De förrättar offer på bergstoppar
och tänder rökelse på höjder,
    under ekar, popplar och terebinter,
som har en så behaglig skugga.
    Så blir era döttrar skökor,
och så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14 Jag vill inte straffa era döttrar
    för att de är skökor
eller era svärdöttrar
    för att de begår äktenskapsbrott.
För männen hänger själva ihop med skökor
    och förrättar offer med tempelprostituerade.
Ett folk utan förstånd går under.

15 Även om du, Israel, lever i otukt,
    får inte Juda bli skyldigt.

Kom inte till Gilgal,
    gå inte upp till Bet Aven!
Svär inte: ’Så sant Herren lever.’
16     Som en motspänstig kviga är Israel.
Skulle Herren då valla dem
    som lamm på betesmarker?
17 Efraim har förenat sig med avgudar,
    låt honom vara!
18 Även när deras dryckeslag är över
    fortsätter de med sin otukt.
Deras härskare är djupt förälskade i det skamlösa.[b]
19     En stormvind ska sopa bort dem,
och deras offer ska bringa dem skam.

Footnotes

  1. 4:4 Sista satsen i versen är svårtolkad i grundtexten.
  2. 4:18 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.