Israels avguderi och otacksamhet

13 (A) När Efraim talade

    darrade man,
        han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han drog skuld över sig
        genom Baal och dog.
(B) Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter sig avgudabilder
        av sitt silver,
    avgudar efter sitt eget förstånd,
        alltsammans verk
            av hantverkare.
    Folk säger om dem:
        ”De offrar människor,
            de kysser kalvar[a].”
(C) Därför ska de bli som morgondis,
        som dagg som tidigt försvinner,
    som agnar som blåser bort
        från tröskplatsen
    och som rök från en skorsten.

(D) Jag är Herren din Gud
        alltsedan du var i Egyptens land.
    Du ska inte veta av
        någon annan Gud än mig,
    och det finns ingen annan frälsare
        än jag.
(E) Det var jag som vårdade dig i öknen,
    i den brännande torkans land.
(F) Men ju bättre bete de fick,
        desto mättare blev de,
    och när de var mätta
        blev deras hjärtan högmodiga,
    och därför glömde de mig.

(G) Då blev jag som ett lejon för dem,
    jag lurar som en leopard
        vid vägen.
(H) Jag kommer över dem som en
        björnhona som mist sina ungar.
    Jag river upp deras bröstkorg
        och slukar dem där
            som en lejonhona.
    Markens vilddjur
        ska slita dem i stycken.
(I) Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, din hjälp.

10 (J) Var är din kung?
    Var är den som skulle rädda dig
        i alla dina städer?
    Och var är dina domare,
        du som sade:
    Ge mig en kung och furstar?
11 (K) Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min vrede tar jag bort honom.
12 (L) Efraims skuld är samlad
        som i en pung,
    och hans synd är i förvar.
13 (M) Födslovärkar ska drabba honom,
        men han är en oförståndig son:
    han kommer inte fram
        ur moderlivet
            när tiden är inne.

14 Från dödsrikets våld
        ska jag friköpa dem,
    från döden
        ska jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
        Du dödsrike, var är din udd[b]?
    Ånger är fördold för mina ögon.
15 (N) Bäst han frodas bland sina bröder
        ska det komma en östanvind,
    en Herrens vind
        som blåser upp från öknen.
    Då ska hans brunn torka ut
        och hans källa sina.
    Vinden ska röva bort
        alla dyrbarheter
            ur skattkammaren.

Footnotes

  1. 13:2 kysser kalvar   Underkastelse visades genom att kyssa en härskares eller gudabilds fötter.
  2. 13:14 din udd   Annan översättning: ”din ödeläggelse”. Citeras av Paulus i 1 Kor 15:55.

Herrens vrede mot Israel

13 När Efraim talade bävade man,
    för han var upphöjd i Israel.
    Men han gjorde sig skyldig till baalsdyrkan och dog.
Nu syndar de mer och mer
    och gjuter åt sig gudabilder av sitt silver,
skickligt formade avgudar,
    hantverkares verk alltsammans.
Man säger till dem som offrar
    att de ska kyssa kalvar.[a]
Därför ska de bli som morgondimman,
    dagg som snabbt dunstar bort,
agnar som blåser bort från tröskplatsen,
    rök ur en fönsteröppning.

”Jag är Herren, din Gud,
    alltsedan Egypten.
Du ska inte veta av någon annan Gud,
    för det finns ingen annan som räddar utom jag.
Jag tog hand om dig i öknen,
    i den brännande hettans land.
När de betade blev de mätta,
    och när de blev mätta
blev de övermodiga
    och glömde bort mig.
Så har jag blivit för dem som ett lejon,
    som en leopard lurar jag längs vägen.
Jag anfaller dem som en björnhona
    som berövats sina ungar,
ja, som en lejonhona uppslukar jag dem,
    som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.

Du förgörs, Israel,
    eftersom du är emot mig, din hjälpare.
10 Var är din kung,
    han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
    de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
11 I min vrede gav jag dig en kung,
    och i min förbittring tog jag bort honom.
12 Efraims skuld har bevarats,
    hans synd är i förvar.
13 Födslovärkarna kommer över honom,
    men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
    kommer han inte fram till öppningen.

14 Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
    rädda dem från döden.[b]
Du död, var är dina plågor?
    Du dödsrike, var är din ödeläggelse?

Jag kommer inte att visa något medlidande.
15     Även om han blomstrar bland sina bröder,[c]
ska östanvinden komma,
    Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
    hans källa sina.
Ur hans förrådshus
    ska alla skatter plundras.

Footnotes

  1. 13:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
  2. 13:14 Eller: Ska jag lösa dem ur dödsrikets grepp, rädda dem från döden?
  3. 13:15 Grundtextens innebörd är osäker.