Hosea 11
Svenska 1917
11 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
3 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
5 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
6 Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
7 Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolöshet. Drag ur hans stamfaders historia.
12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
Hosea 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Som en fars kärlek
11 När Israel var ung
älskade jag honom,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.
2 Men ju mer jag har kallat på dem,[a]
desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
och tänder rökelse till avgudar.
3 Ändå är det jag som lärde Efraim gå
och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
att jag helade dem.
4 Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens band.
Jag var för dem
som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[b]
5 Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
6 Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[c]
och göra slut på deras onda planer.
7 Mitt folk har bestämt sig
för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
är det ingen som upphöjer honom.[d]
8 Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
all min medkänsla väcks upp.
9 Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
den Helige ibland er,
och jag kommer inte med vrede[e].
10 De ska följa Herren,
och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
Jag ska låta dem återvända hem igen,
säger Herren.”
Efraims synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
mot den trofaste, den Helige.[f]
Footnotes
- 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
- 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
- 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.
- 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
- 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.