Add parallel Print Page Options

12 Tarshish gjorde affärer med dig för din stora rikedoms skull: med silver, järn, tenn och bly bytte de till sig dina varor.

13 Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig varor av dig mot slavar och kopparkärl.

14 Från Bet Togarma kom man med arbetshästar, stridshästar och mulåsnor i utbyte mot dina varor.

15 Folket från Rhodos gjorde affärer med dig, och många kustländer var dina kunder. De betalade dig med elfenben och ebenholts.

16 Edom handlade med dig för dina många produkters skull och gav i utbyte rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader, fint linne och koraller och ädelstenar.

17 Juda och Israel handlade med dig, och i utbyte mot dina varor gav de vete från Minnit, bakverk[a] och honung, olja och balsam.

18 Damaskus var din handelspartner för dina många produkters skull och kom med vin från Helbon, ull från Sachar 19 och vin från Usal.[b] Dina varor gav också järn, kassia och kalmus.

20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken.

21 Arabien och Kedars alla furstar var dina kunder och handlade med lamm, baggar och bockar.

22 Köpmän från Saba och Ragma bedrev handel med dig och gav i utbyte mot dina varor kryddor av bästa slag, allehanda ädelstenar och guld.

23 Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig. 24 De gjorde affärer med dig med vackra kläder, plagg av blått tyg, broderier, flerfärgade täcken och välspunna och starka band.

25 Skeppen från Tarshish var din handelsflotta.
    Du fylldes och blev tung[c] mitt ute på havet.
26 Dina roddare förde dig
    ut på stora vatten.
I östanvinden förliste du
    mitt ute på havet.
27 Ditt gods och dina varor,
    dina matroser och sjömän,
de som tätade dina fogar, de som skötte din handel,
    alla krigsmän som fanns hos dig,
sjunker i havet på din förlisnings dag
    tillsammans med hela din här.
28 Vid dina sjömäns nödrop
    skälver kustländerna.
29 Alla som sitter vid årorna
    lämnar sina skepp.
Alla matroser och sjömän på havet
    beger sig i land.
30 De ropar högt
    och gråter bittert över dig,
strör stoft på sina huvuden
    och rullar sig i aska.
31 De rakar sina huvuden för din skull,
    de klär sig i säck
och gråter bittert över dig,
    klagar i djup sorg.
32 De jämrar sig och klagar,
    de stämmer upp en klagosång över dig:
”Vem är lik Tyros,
    som tystats ner mitt ute i havet?”
33 När dina affärsmän gav sig ut till sjöss
    tillfredsställde du många länder.
Med din överflödande rikedom
    och dina varor gjorde du jordens kungar rika.
34 Nu har du förlist i havet
    och ligger där nere i djupet.
Alla dina varor och allt ditt manskap
    har gått under tillsammans med dig.
35 Alla som bor utmed kusten
    förfärar sig över dig,
och deras kungar ryser
    med ansikten förvridna av fasa.
36 Köpmän bland folken väser åt dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut.
Du är borta för alltid.’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 27:19 Grundtextens innebörd är osäker och översättningen här är delvis gjord med hjälp av Septuaginta, som dock också är svårförståelig. Om första ordet i versen, som här lämnats oöversatt och som inte heller finns i Septuaginta, tolkas som Dan (ev. Vedan) och andra ordet som Javan/Grekland (de hebreiska orden för vinoch Javanär mycket lika) blir tanken ungefär: Daniter och greker från Usal handlade med dig och gav…
  3. 27:25 Eller ärad.