Den rätte herden

11 För så säger Herren Gud: Jag ska själv söka upp mina får och ta mig an dem. 12 (A) Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får som varit skingrade, så ska också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. 13 Jag ska föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. 14 (B) På goda betesmarker ska jag föra dem i bet, på Israels höga berg ska de få sina betesmarker. Där ska de vila sig på goda betesmarker, och de ska ha rikligt med bete på Israels berg. 15 Jag ska själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren Gud. 16 (C) De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka. Men de feta och de starka ska jag förgöra[a]. Jag ska ta hand om dem med rättvisa.

17 (D) Men ni, mina får, så säger Herren Gud: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? 19 Ska mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?

20 Därför säger Herren Gud så till dem: Jag ska själv döma mellan de feta fåren och de magra. 21 Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn tills ni drivit ut dem och skingrat dem, 22 därför ska jag rädda mina får så att de inte mer blir byte, och jag ska döma mellan får och får. 23 (E) Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, men min tjänare David[b] ska vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.

25 (F) Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. 26 (G) Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.

27 (H) Träden på marken ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda och själva ska de bo trygga i landet. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. 28 (I) Sedan ska de inte mer bli byte för hednafolken, och markens djur ska inte sluka dem, utan de ska bo trygga och ingen ska skrämma dem.

29 Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. 30 De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. 31 Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:16 förgöra   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”bevara”.
  2. 34:23 en herde … David   Den utlovade Messiaskungen, Davids son (jfr Joh 10:11, 16).

11 Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. 12 Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. 13 Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. 14 Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. 15 Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. 16 Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.[a] Jag ska valla dem med rättvisa.

Herren som herde

17 Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? 19 Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?

20 Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. 21 Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. 22 Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.

23 Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.

25 Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. 26 Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. 27 Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. 28 De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

29 Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. 30 Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:16 Enligt bl.a. Septuaginta: Jag ska se till de feta och starka.

Liknelsen om det förlorade fåret

12 (A) Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gick vilse? 13 Och om han finner det, jag säger er sanningen: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som aldrig gick vilse. 14 På samma sätt är det inte er himmelske Fars vilja att någon enda av dessa små ska gå förlorad.

Om en broder syndar

15 (B) Om din broder har syndat,[a] så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. 16 (C) Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord.[b] 17 (D) Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare.

18 (E) Jag säger er sanningen: Allt som ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som ni löser på jorden ska vara löst i himlen. 19 (F) Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen. 20 (G) För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Den obarmhärtige tjänaren

21 (H) Då kom Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 22 (I) Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.[c]

23 Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d] 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. 26 Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.

28 Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer.[e] Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. 30 Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.

31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 (J) Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 (K) Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder."

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:15 syndat   Andra handskrifter: "syndat mot dig". I ena fallet tycks det handla om allvarlig, offentlig synd (jfr 1 Tim 5:20), i det andra om enskild synd (jfr Gal 6:1).
  2. 18:16 5 Mos 19:15.
  3. 18:22 sjuttio gånger sju   Annan översättning: "sjuttiosju gånger".
  4. 18:24 tio tusen talenter   En ofattbart stor summa, 60 miljoner denarer eller dagslöner. Det motsvarade mer än 200 ton silver och var mångdubbelt större än kung Herodes rikedomar.
  5. 18:28 hundra denarer   Fyra månadslöner för en enkel arbetare.

Liknelsen om det förlorade fåret

(Luk 15:4-7)

12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit? 13 Och när han har hittat det, sannerligen säger jag er att han gläder sig mer över det än över de nittionio andra som aldrig kom bort. 14 På samma sätt vill inte er Fader i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.

Om en troende har handlat fel

(Luk 17:3)

15 Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa. 16 Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som vittnen, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras.[a] 17 Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare. 18 Sannerligen säger jag er: allt ni binder på jorden blir bundet i himlen och allt ni löser på jorden blir löst i himlen.[b]

19 Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen. 20 För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”

Jesus undervisar om förlåtelse

(Luk 17:4)

21 Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” 22 ”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju[c] gånger.

23 Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.[d] 25 Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.

26 Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’

27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.

28 Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer[e]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. 29 Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ 30 Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.

31 När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. 32 Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’

34 Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. 35 På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:16 Se 5 Mos 19:15.
  2. 18:18 Se not till 16:19.
  3. 18:22 Sju var fullkomlighetens tal. Sjuttio gånger sju gånger var detsamma som oändligt många gånger.
  4. 18:24 På grekiska: 10 000 talenter. Det var den största summan och högsta valutan i dåtidens Mellanöstern.
  5. 18:28 En denar motsvarade en dagslön.

10 (A) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."

Read full chapter

10 För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”

Read full chapter