Add parallel Print Page Options

Alla Israels fiender ska gå under

32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:

Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.

Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig

och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.

Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.

Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.

Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.

Ja, mörker ska råda överallt i landet.

I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.

10 Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.

11 Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.

12 Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.

13 Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.

14 Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.

15 När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.

16 Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.

17 Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:

18 Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.

19 Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.

20 I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.

21 De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.

22 Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.

23 Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.

24 Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.

25 De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.

26 Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.

27 De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.

28 Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.

29 Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.

30 Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.

31 När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.

32 En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.

Klagosång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden[a] kom Herrens ord till mig: ”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:

’Du var som ett ungt lejon bland folken,
    som ett odjur i havet.
Du for fram utmed dina floder,
    rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess flöden.

Så säger Herren, Herren:

Jag ska kasta mitt nät över dig,
    en mängd av många folk,
och de ska dra upp dig i min trål.
    Jag ska kasta upp dig på land
och slunga iväg dig ut på marken.
    Himlens fåglar ska slå ner på dig,
och markens djur ska äta sig mätta på dig.
    Jag ska sprida ut ditt kött bland bergen
och fylla dalarna med dina kvarlevor.
    Jag ska dränka jorden i flödet av ditt blod,
ända upp till bergen,
    och fylla bäckarna med dig.
När jag utplånar dig
    ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
    Jag ska gömma solen i moln,
och månen ska inte ge något sken.
    Alla ljus som lyser på himlen
ska jag förmörka för din skull,
    jag ska låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
Jag ska låta en oro drabba många folk
    när jag tillkännager din undergång bland folken,
i länder som du inte känner till.
10     Jag ska låta många folk förfära sig över dig,
och deras kungar ska bäva av fasa för din skull
    när jag svingar mitt svärd framför dem.
De ska ständigt frukta var och en för sitt liv när du faller.

11 Så säger Herren, Herren:

Kungen av Babylonien ska drabba dig med sitt svärd.
12     Jag ska låta din här falla för de mäktigas svärd,
för de grymmaste av alla folk.
    De ska krossa Egyptens stolthet,
och hela dess här ska förgöras.
13     Jag ska utrota all dess boskap vid de rikliga vattnen,
som aldrig mer ska röras upp av människofötter
    eller grumlas av djurklövar.
14 Jag ska låta deras vatten sjunka
    och deras floder flyta som olja, säger Herren, Herren.
15 När jag gör Egypten till en ödemark
    och utplånar alla som finns där,
ska de inse att jag är Herren.’

16 Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken[b] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”

Egypten och andra riken far ner till dödsriket

17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. 19 Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. 20 De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. 21 De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’

22 Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. 23 Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. 25 Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.

26 Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. 27 De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar[c] lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.

28 Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.

29 Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.

30 Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.

31 Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. 32 Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”

Footnotes

  1. 32:1 Den 3 mars 585 f.Kr.
  2. 32:16,18 Ordagrant: folkens/nationernas döttrar, eller möjligen är tanken att dessa döttrar/kvinnor är lika med folken/nationerna.
  3. 32:27 Egentligen deras synder; översättningen följer en föreslagen rättelse, som sammanhanget tycks förutsätta.