Babylon kommer att anfalla Juda

21 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

² Du människa, vänd dig mot Jerusalem och profetera mot Israel och mot mitt tempel!

³ Herren säger: Jag är emot dig, Israel. Jag ska dra mitt svärd och förgöra ditt folk, både onda och goda.

⁴ Inte ens de rättfärdiga ska jag skona! Jag ska sopa hela landet rent från söder till norr.

⁵ Hela världen ska förstå att det är jag, Herren. Mitt svärd är i min hand, och jag ska inte sticka det tillbaka i skidan förrän allt är utfört.

⁶ Sucka och klaga inför folket, du människa, i din sorg och smärta! Sucka av förtvivlan!

⁷ När de frågar dig varför, ska du svara dem: Det är på grund av de dåliga nyheter som Herren har gett mig. De kommer att få de modigaste att bäva och alla kommer att stå där handfallna, förvirrade och kraftlösa. Herren Gud säger: Din dom kommer. Mina domslut ska verkställas!

⁸ Sedan kom på nytt ett budskap till mig från Gud:

^9-11 Du människa, säg så här till dem: Ett svärd har slipats och vässats för en fruktansvärd slakt. Skrattar ni? De som är mycket starkare än ni har ju dött för mitt svärd. Nu är det dags att verkställa alla avrättningar.

¹² Du människa, ropa och jämra dig, för svärdet ska döda mitt folk och alla dess ledare. Allesammans ska de dö.

¹³ De ska alla prövas, och vad har de då för chans? frågar Herren Gud.

¹⁴ Profetera för dem! Se till att du får deras uppmärksamhet! Ta sedan ett svärd och svinga det två, tre gånger för att symbolisera den hemska massaker de står inför!

¹⁵ Låt deras hjärtan smälta av ångest, för svärdet blixtrar i varje gathörn, och det är slipat för slakt.

¹⁶ Du svärd, slå åt höger och slå åt vänster, ja, åt alla håll!

¹⁷ Du har profeterat och sagt att jag, Herren, ska slå Jerusalem och äntligen stilla min vrede.

¹⁸ Sedan kom detta budskap till mig. Herren sa:

^19-20 Du människa, gör en karta och rita upp två vägar som kungen från Babylon kan följa, en till Jerusalem och en till Rabba i ammoniternas land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet,

²¹ för kungen i Babylon står där, osäker om han ska anfalla Jerusalem eller Rabba. Han tänker kalla till sig sina trollkarlar för att använda sig av deras spådomar. De kommer att kasta lott genom att dra pilar ur kogret. De ska offra till avgudar och spå i offerdjurens lever.

²² De ska bestämma sig för att dra mot Jerusalem. Med murbräckor ska de storma fram mot portarna och höja krigsrop. De ska bygga torn och en belägringsramp för att kunna nå stadens murkrön.

²³ Jerusalem vill inte förstå detta förräderi. Hur kunde spåmännen göra detta misstag? Babylon är ju Judas allierade och har lovat att försvara Jerusalem. Men kungen i Babylon minns folkets uppror. Han kommer att anfalla och besegra dem.

²⁴ Herren Gud säger: Gång på gång påminns jag om er skuld, för era synder är så uppenbara och skamlösa. Vart ni än går och vad ni än gör, lämnar ni spår av synd efter er. Nu är tiden inne för ert straff.

²⁵ Kung Sidkia, Israels onde furste, din tid är nu ute!

²⁶ Ta av dig din krona, säger Herren Gud. Nu ska det bli ändring! Nu ska de fattiga upphöjas och de rika tryckas ner.

²⁷ Jag ska omstörta kungariket och lägga det i ruiner, så att till och med den nya makt som uppstår inte ska ha framgång, förrän han kommer som har rätt till alltsammans, och jag överlämnar allt till honom.

²⁸ Du människa, profetera också för ammoniterna, för de har smädat mitt folk i deras olycka. Säg till dem:Mitt blänkande svärd är draget ur skidan också mot er. Det är vässat och slipat och flammar som blixten.

²⁹ Era trollkarlar och falska profeter har ljugit för er om trygghet och framgång och sagt att era gudar ska rädda er från kungen i Babylon. På så sätt har de förorsakat er och många andra ogudaktigas död. Den dag då ondskan har nått sin gräns kommer ni att såras till döds.

³⁰ Ska jag sticka tillbaka svärdet i skidan, innan jag har gjort upp med er? Nej, jag kommer att döda er i det land där ni är födda.

³¹ Jag ska tömma ut min vrede över er och blåsa på min vredes glöd, tills den blir en fruktansvärd brand, och jag ska överlämna er åt sådana som är mästare i att fördärva.

³² Ni är veden till elden. Ert blod ska utgjutas i ert eget land, och ni kommer att utplånas helt och hållet. Historien kommer inte att veta av er. Det är jag, Herren, som har talat detta.