Gud kallar Hesekiel till profet

(A) Han sade till mig: ”Människo­barn,[a] res dig på dina fötter så ska jag tala med dig.” (B) När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, han sade: ”Människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till i dag. (C) Till barnen med fräck uppsyn och hårda hjärtan sänder jag dig, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud[b]. (D) Vare sig de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt släkte – ska de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

(E) Och du människobarn, var inte rädd för dem och var inte rädd för deras ord, trots att du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Bli inte rädd för deras ord och tappa inte modet, för de är ett upproriskt släkte. (F) Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska.

Bokrullen

(G) Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.” Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. 10 Han bredde ut den framför mig. Den var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop.

Footnotes

  1. 2:1 Människobarn   Hebr. ben Adám, samma ord som ”människosonen” (jfr Dan 7:13, Matt 8:20).
  2. 2:4 Herren Gud   Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet ”Adonaí” (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas ”Elohím” (Gud).

Hesekiels profetkallelse och uppdrag

Han sa: ”Människa, res dig upp,[a], så ska jag tala till dig.” Och medan han talade kom Anden[b] in i mig och reste upp mig på fötterna, och jag hörde honom tala till mig.

Han sa: ”Du människa, jag sänder dig till israeliterna, ett folk som gör uppror mot mig. De och deras förfäder har varit upproriska mot mig fram till denna dag. Till dessa med fräck uppsyn och envist hjärta sänder jag dig, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ Vare sig de lyssnar eller inte – för ett upproriskt släkte är de – kommer de att få veta att en profet har varit ibland dem.

Du människa, var inte rädd för dem! Var inte rädd för vad de säger, även om det är nässlor och törnen runt omkring dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för vad de säger, och bli inte förskräckt för dem, för de är ett upproriskt släkte. Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska. Människa, lyssna nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!”

Jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den var en bokrulle. 10 Han rullade upp den inför mig, och den var fullskriven på både fram- och baksidan. Det som var skrivet i den var klagosånger, suckan och jämmer.

Footnotes

  1. 2:1 Ordagrant: människoson eller människobarn, som Gud ofta tilltalar Hesekiel.
  2. 2:2 Eller vind; eller anden (eventuellt Hesekiels).