Habackuk 3
Svenska Folkbibeln
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Footnotes
- Habackuk 3:1 shigjonót Okänd musikterm.
Habackuk 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Habackuks bön
3 En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla[b]
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5 Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6 Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9 Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.[c] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11 Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13 Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.[d] Séla
14 Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte[e]
som gömmer sig.
15 Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16 Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17 Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18 Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
För körledaren, till stränginstrument.
Footnotes
- 3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
- 3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
- 3:9 Grundtextens innebörd är osäker.
- 3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare.
- 3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.