Habackuk 1
Svenska Folkbibeln
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
Habackuk 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
1 Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:
Habackuks första klagan
2 Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se orätt?
Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
4 Därför förlorar lagen sin kraft
och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 ”Se er omkring bland folken,
och ni kommer att häpna!
Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
när man berättar det.
6 Se, jag ska resa upp kaldéerna,
det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
och tar andras hem i besittning.
7 De är fruktansvärda och skrämmande,
de bestämmer själva
över sin lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
9 Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
och bygger jordvallar
för att inta dem.
11 De far vidare som vinden
och försvinner,
dessa som gör sin styrka till sin gud.”
Habackuks andra klagan
12 Herre, du finns ju sedan urtiden,
min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
du klippa, du har satt dem till att straffa.
13 Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
hur kan du stilla se på när den gudlöse
slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15 Man drar upp dem alla med krok,
fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
Så jublar man och gläds,
16 offrar åt sina garn
och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
och en utsökt föda.
17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
och döda folk utan förskoning?
Habackuk 1
Svenska 1917
1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.