Sextio är drottningarna,
        åttio bihustrurna
    och de unga kvinnorna oräkneliga –
(A) men hon är den enda,
        min duva, min fullkomliga,
    den enda för sin mor,
        älskad av den som fött henne.
    Flickorna ser henne
        och prisar henne lycklig,
    drottningar och bihustrur
        lovordar henne.

Vännerna

Vem är hon som blickar fram
        likt morgonrodnaden –
    skön som månen,
        strålande som solen,
    överväldigande som en här
        under fanor?

Read full chapter