Sextio är drottningarna
    och åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna en oräknelig skara.
En enda är hon, min duva, min fullkomliga,
en enda är hon för sin mor,
    älskad är hon av henne som fött henne.
Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur lovprisar henne.

Vännerna

Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,
skön som månen,
    strålande som solen,
överväldigande som en härskara?

Read full chapter