Add parallel Print Page Options

Flickan: Han har gått till sin trädgård, till sina kryddsängar för att vakta sin fårhjord och plocka liljor.

Jag tillhör min älskling och han tillhör mig. Han vaktar sin fårhjord bland liljorna!

Brudens oemotståndliga skönhet

Kung Salomo:Min älskling, du är lika vacker som Jerusalem och Tirsa, lika upphetsande som dessa båda städer.

Vänd bort din blick ifrån mig, för dina ögon har fångat mig! Ditt hår är som en flock getter som springer ner för Gileads sluttningar.

Dina tänder är vita som nytvättade lamm. Ingen av dem saknas och de är alla lika.

Dina kinder glöder när de skymtar fram bakom din slöja.

Jag har sextio drottningar, åttio bihustrur och så många unga kvinnor att jag inte kan räkna dem,

men du, min duva, min utsökta skönhet, är den främsta bland dem. Du är din moders enda dotter och du är hennes ögonsten. Ingen finns som är dig lik! Kvinnorna i Jerusalem blev hänförda när de såg dig, och till och med drottningarna och bihustrurna hyllade din skönhet.

'Vem är denna kvinna

10 Jag gick ner till valnötslunden för att se hur våren spirade i dalen, och för att se om vinträden hade knoppats, eller om granatträden hade börjat blomma.

11 Men innan jag fattade det, greps jag av en hejdlös hemlängtan och ville tillbaka till mitt eget folk.De unga kvinnorna i Jerusalem:

12 Kom tillbaka, kom tillbaka till oss, du flicka från Sulem! Kom tillbaka, så att vi får se dig en gång till!

Vännerna:

Vart har din älskade gått,
    du skönaste bland kvinnor?
Vart har din älskade tagit vägen?
    Vi ska hjälpa dig att hitta honom.

Hon:

Min älskade har gått till sin trädgård,
    till sina kryddsängar,
för att där vakta sin fårhjord
    och plocka liljor.
Jag tillhör min älskade
    och han tillhör mig.
Bland liljorna vaktar han sin fårhjord.

Han:

Du är vacker, min älskade, som Tirsa[a],
    ljuvlig som Jerusalem,
    skrämmande som en härskara[b].
Vänd bort din blick ifrån mig,
    för den har överväldigat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
    som rör sig ner från Gileads berg.
Dina tänder är som en flock tackor
    som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
    ingen av dem är ensam.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple
    bakom din slöja.
Det finns sextio drottningar,
    åttio bihustrur
    och fler unga kvinnor än någon kan räkna,
men min duva, min fulländade, är unik,
    sin mors enda,
    dyrbar för den som födde henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
    hon hyllas av drottningar och bihustrur.

Vännerna:

10 Vem är hon som stiger upp som morgonrodnaden,
    vacker som månen, strålande som solen,
    skrämmande som stjärnornas skara?

Han:

11 Jag gick ner till valnötslunden
    för att se om våren spirade i dalen,
och för att se om vinträden hade skjutit skott,
    om granatträden hade börjat blomma.
12 Innan jag fattade det,
    drogs jag med av min längtan som på en furstlig vagn.[c]

Vännerna:

13 Vänd om, vänd om, du flicka från Shulem!
    Kom tillbaka, så att vi får se dig!

Han:

Varför vill ni se på flickan från Shulem
    där hon dansar bland leden[d]?

Footnotes

  1. 6:4 Huvudstad i Nordriket kring sekelskiftet 900-800 f.Kr.
  2. 6:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 6:12 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen närmast bara en ord för ord översättning.
  4. 6:13 Eller …som en dans i Mahanajim, om leden tolkas som ett ortnamn.