Brudgummen

(A) Jag kommer till min lustgård,

        min syster, min brud.
    Jag plockar min myrra
        och mina kryddor,
    jag äter min honungskaka
        och min honung,
    jag dricker mitt vin
        och min mjölk.
    Ät, vänner, drick
        och berusa er av kärlek!

Bruden

(B) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
        Hör, min vän knackar på:
    ”Öppna för mig,
        min syster, min älskade,
            min duva, min fullkomliga!
    Mitt huvud är fullt av dagg,
        mina lockar av nattens droppar.”

Jag har tagit av mig mitt linne,
        ska jag ta på det igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
        ska jag smutsa ner dem igen?
Min vän räckte in sin hand
        genom luckan,
    då bultade mitt hjärta för honom.
Jag steg upp för att öppna
        för min vän.
    Mina händer dröp av myrra,
            mina fingrar av myrra
        som rann över dörrens handtag.
(C) Jag öppnade för min vän –
    men min vän var borta,
        han var försvunnen.
    Min själ var utom sig
        av hans ord.
    Jag sökte honom
        men fann honom inte,
    jag ropade på honom
        men han svarade mig inte.

(D) Väktarna fann mig[a]
        där de gick runt i staden.
    De slog mig och sårade mig,
        de ryckte av mig min mantel,
            dessa murarnas väktare.
(E) Lova mig, Jerusalems döttrar:
    Om ni finner min vän –
        vad ska ni säga honom?
    Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

(F) Hur är din vän bättre än andra,
        du skönaste bland kvinnor?
    Hur är din vän bättre än andra,
        eftersom du ber oss lova dig detta?

Bruden

10 (G) Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är lockigt
        och svart som korpen.
12 (H) Hans ögon är som duvor
        vid vattenbäckar,
    duvor som badar i mjölk,
        infattade som ädelstenar.
13 (I) Hans kinder liknar
    doftande blomstersängar,
        kullar av[b] kryddiga örter.
    Hans läppar är liljor
        som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[c] av guld
        med infattade krysoliter.
    Hans kropp är ett konstverk
        av elfenben,
    täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
        på socklar av finaste guld.
    Hans gestalt är som Libanon,
        ståtlig som cedrarna.
16 (J) Hans mun är sötma,
        allt hos honom är ljuvligt.
    Sådan är min vän,
        sådan är min älskade,
    ni Jerusalems döttrar!

Vännerna

17 Vart har din vän gått,
        du skönaste bland kvinnor?
    Vart har din vän tagit vägen?
        Vi ska hjälpa dig
            att söka honom.

Footnotes

  1. 5:7 Väktarna fann mig   En ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.
  2. 5:13 kullar av   Annan översättning: ”där det växer”.
  3. 5:14 ringar   Annan översättning: ”stavar”.

Han:

Jag kommer till min trädgård,
    min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
    och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.

Vännerna:

Ät, vänner, och drick!
    Berusa er av kärlek!

Hon:

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
    Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
    min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
    för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
    ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
    Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
    Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
    från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
    Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
    Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
    men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
    men han svarade inte.
Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
    De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
    så tala om för honom[a]
att jag är sjuk av kärlek.

Vännerna:

Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    eftersom du besvärjer oss så?

Hon:

10 Min älskade är strålande och röd[b],
    den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[c].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[d]
13 Hans kinder är som kryddsängar
    med doftande örter.[e]
Hans läppar är liljor
    och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
    besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
    med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
    på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
    ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
    allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
    ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.

Footnotes

  1. 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
  2. 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
  3. 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
  4. 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
  5. 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.