Höga Visan 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Han:
5 Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.
Vännerna:
Ät, vänner, och drick!
Berusa er av kärlek!
Hon:
2 Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
3 ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
4 Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
5 Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
6 Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
men han svarade inte.
7 Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
8 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
så tala om för honom[a]
att jag är sjuk av kärlek.
Vännerna:
9 Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
eftersom du besvärjer oss så?
Hon:
10 Min älskade är strålande och röd[b],
den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[c].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[d]
13 Hans kinder är som kryddsängar
med doftande örter.[e]
Hans läppar är liljor
och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.
Footnotes
- 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
- 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
- 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
- 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
- 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.
Höga Visan 5
Svenska 1917
5 »Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek. Höga Visan, 5 Kapitlet Bruden talar v. 2a, anför brudgummens ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar vidare v. 4--8. Jerusalems döttrar tala v. 9, bruden svarar och beskriver sin brudgum för Jerusalems döttrar v. 10--16, Jerusalems döttrar fråga v. 17, bruden svarar 6:1--2.
2 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
3 »Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.
5 Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
6 Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
7 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
8 »Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
9 »Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
10 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.
11 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.
12 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.
13 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.
14 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.
15 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.
16 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»
17 »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.» 6:1. 6:2. den elektroniska utgåvan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.