(A) Där jag låg i min bädd om natten

    sökte jag honom
        som min själ har kär,
    jag sökte honom
        men fann honom inte.
Jag vill stiga upp
    och gå runt i staden
        på gator och torg,
    jag vill söka honom
        som min själ har kär.
    Jag sökte honom
        men fann honom inte.
(B) Väktarna fann mig
        där de gick runt i staden.
    ”Har ni sett honom
        som min själ har kär?”

(C) Knappt var jag förbi dem,
    så fann jag honom
        som min själ har kär.
    Jag grep honom
        och släppte honom inte
    förrän jag fört honom in
        i min mors hus,
    in i kammaren hos henne
        som fött mig.
(D) Lova mig, Jerusalems döttrar,
        vid markens gaseller och hindar:
    Stör inte kärleken, väck den inte
        förrän den själv vill.

Brudtåget

Vem är hon
        som kommer upp från öknen
    som i pelare av rök,
        doftande av myrra och rökelse,
            av köpmannens alla kryddor?
Se, där är Salomos bärstol[a]!
    Sextio krigare omger den,
        sextio av Israels hjältar.
(E) Alla bär svärd
        och är skickliga i strid,
    var och en med svärd vid sidan
        mot nattens faror.
Sin bärstol har kung Salomo
        gjort av trä från Libanon,
10 med sidostöd av silver,
    ryggstöd av guld
        och säte av purpurtyg,
    invändigt prydd i kärlek
        av Jerusalems döttrar.
11 Kom ut, Sions döttrar,
        se kung Salomo
    och kronan[b] som hans mor
        krönte honom med
    på hans bröllopsdag,
        på hans hjärtas glädjedag.

Footnotes

  1. 3:7 bärstol   Annan översättning: ”bädd” (endast i vers 7).
  2. 3:11 kronan   Annan översättning: ”kransen” (vanligt vid bröllop). Salomos mor Bat-Seba var även aktiv när sonen Salomo kröntes till kung (se 1 Kung 1:15f).

Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
    Jag spanade efter honom,
    men jag kunde inte hitta honom.
”Nu stiger jag upp
    och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
    Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
    men jag hittade honom inte.
Vakterna fann mig,
    när de gick omkring i staden.
    ”Har ni sett min älskade någonstans?”
Knappt hade jag gått ifrån dem,
    så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
    och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
    till hennes kammare som fött mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
    förrän den själv vill.

Vem är det som kommer från öknen
    som en rökpelare
och doftar av myrra
    och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
Se, det är Salomos bärstol,
    omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
    Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
    var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
    Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10     Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
    dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
    av Jerusalems döttrar.[a]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
    på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
    på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!

Footnotes

  1. 3:10 Betydelsen av det hebreiska ordet som här översätts ryggstöd är osäker, likaså sista satsen i versen. Det är möjligt att Jerusalems döttrar hör ihop med nästa vers.