^13 (A) Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig förstå dina vägar och lära känna dig, så att jag finner nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk.”

¹⁴ Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.” ¹⁵ Han svarade: ”Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån. ¹⁶ För hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte genom att du går med oss så att jag och ditt folk utmärks bland alla andra folk på jorden?” ¹⁷ Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.”

¹⁸ Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet.” ^19 (B) Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.^{[a] 20 (C)} Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva.” ²¹ Sedan sade Herren: ”Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. ²² När min härlighet går förbi ska jag ställa dig i en klyfta i klippan, och jag ska låta min hand vara över dig tills jag har gått förbi. ²³ Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.”