Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

3 När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. ² Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. ³ De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet^[a], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

⁴ De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. ⁵ Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

⁷ De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

⁸ Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. ⁹ Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

¹⁰ När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. ¹¹ De lovsjöng och prisade Herren:

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. ¹² Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet^[b], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. ¹³ Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.