Simsons hämnd på filisteerna

15 En tid därefter, medan veteskörden pågick[a], besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: ”Låt mig gå in till min hustru i kammaren.” Men hennes far lät honom inte gå in. (A) Han sade: ”Jag var säker på att du avskydde henne, så jag gav henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Ta henne i stället! Men Simson svarade dem: ”Den här gången är jag utan skuld till filisteerna om jag gör dem illa.”

Simson gick och fångade trehundra rävar.[b] Sedan tog han facklor, band ihop rävar med svansarna två och två och satte en fackla mellan de två svansarna. Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och satte eld på både sädeskärvar och oskuren säd, vingårdar och olivlundar.

När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: ”Det var Simson, timnitens svärson, för att timniten tog hans hustru och gav henne till hans bröllopssven.” Då drog filisteerna ut och brände upp både henne och hennes far i eld. Men Simson sade till dem: ”Om ni gör så här tänker jag verkligen inte vila förrän jag tagit hämnd på er.” Och han slog dem sönder och samman så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.

Då drog filisteerna upp och slog läger i Juda och spred sig i Lehi. 10 Och Juda män sade: ”Varför har ni dragit upp hit mot oss?” De svarade: ”Vi har kommit upp för att binda Simson och göra mot honom som han har gjort mot oss. 11 Då gick tretusen män från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: ”Förstår du inte att filisteerna härskar över oss? Varför har du gjort så här mot oss?” Han svarade dem: ”Som de har gjort mot mig, har jag gjort mot dem.” 12 De sade till honom: ”Vi har kommit ner för att binda dig och överlämna dig till filisteerna.” Simson sade till dem: ”Svär på att ni inte själva dödar mig.” 13 De svarade honom: ”Nej, vi tänker bara binda dig och överlämna dig till dem. Vi ska inte döda dig.” Så band de honom med två nya rep och förde honom upp från klippan.

14 När han kom till Lehi, ropade filisteerna och sprang emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och banden bara smälte bort från hans händer. 15 Han fick syn på ett färskt käkben från en åsna, räckte ut handen och tog det och slog ihjäl tusen man med det. 16 Sedan sade Simson:

”Med åsnekäken
        slog jag en hop[c], ja, två.
    Med åsnekäken
        slog jag tusen man.”

17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.[d] 18 Och han blev mycket törstig och ropade till Herren: ”Du har gett denna stora seger genom din tjänare, och nu kommer jag att dö av törst och falla i de oomskurnas hand!” 19 Då klöv Gud fördjupningen i Lehi, och fram ur den flödade vatten. Han drack, och hans ande återvände och han fick liv igen. Därför kallas källan ”Den ropandes källa i Lehi”, och den finns i Lehi än i dag.

20 Och Simson var domare i Israel i tjugo år[e] under filisteernas tid.

Footnotes

  1. 15:1 medan veteskörden pågick   I månadsskiftet maj-juni.
  2. 15:4 rävar   Annan översättning: ”schakaler” (som är flockdjur).
  3. 15:16 en hop   Hebr. chamór, identiskt med ordet för åsna.
  4. 15:17 Ramat-Lehi   Betyder både ”käkkastet” och ”käkhöjden”.
  5. 15:20 Simson var domare i Israel i tjugo år   Troligen ca 1095-1075 f Kr, i södra delen av landet.

Simson dödar många fiender

15 Lite senare, under veteskörden, tog Simson med sig en killing och gick för att besöka sin hustru, men hennes far ville inte släppa in honom till henne. ”Jag trodde att du hatade henne”, sa han. ”Därför lät jag henne gifta sig med din vän. Men hör här, hon har en yngre syster som ser ännu bättre ut. Henne kan du i stället gifta dig med.” Då sa Simson: ”Nu är jag oskyldig om jag gör upp med filistéerna!”

Han fångade trehundra rävar, band ihop dem i svansarna två och två och band fast en fackla mellan varje par. Så tände han facklorna och släppte rävarna lösa bland filistéernas sädesfält. Fälten brändes ner fullständigt tillsammans med kärvar och sädesskylar och även vingårdar och olivplanteringar förstördes.

När filistéerna frågade vem som hade gjort allt detta, blev svaret: ”Simson, timnitens svärson. Han har gjort det därför att hans svärfar gett hans hustru till hans vän.” Filistéerna tog då flickan och hennes far och brände dem levande. ”Därför att ni bär er åt så ska jag hämnas!” sa Simson till dem.

Och han anföll dem ursinnigt och dödade många. Sedan lämnade han dem och bosatte sig i en grotta vid Etam. Filistéerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger där och spred sig mot Lechi.

10 ”Varför har ni kommit hit?” frågade då männen i Juda. ”För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss”, svarade de.

11 Då marscherade 3 000 män från Juda ner till Simson där han bodde i grottan vid Etam. ”Vad är det du har gjort?” frågade de honom. ”Vet du inte att det är filistéerna som råder över oss?” Men Simson svarade: ”Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig!”

12 ”Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filistéerna”, sa männen till honom. ”Men ni måste svära att inte döda mig!” sa Simson. 13 ”Ja”, svarade de. ”Vi ska bara binda dig och överlämna dig till filistéerna. Vi ska inte döda dig.” De band honom så med två nya rep och tog honom med sig från grottan. 14 När de kom till Lechi och filistéerna fick syn på honom, ropade de av glädje. Men då kom Herrens Ande över Simson och repen som han var bunden med slets av som svedda lintrådar och bojorna gled av hans händer. 15 Sedan tog han upp benet av en färsk åsnekäke och med detta dödade han tusen man. 16 Simson sa:

”Med en åsnas käke har jag slagit en skara, ja, två.
    Med en åsnas käke har jag dödat tusen.”

17 Därefter slängde han käken ifrån sig. Sedan dess har den platsen kallats Käkbenshöjden.

18 Men Simson hade blivit väldigt törstig, så han ropade till Herren: ”Du har låtit din tjänare uppleva en stor räddning! Måste jag nu dö av törst och falla i dessa oomskurnas händer?”

19 Då lät Gud vatten komma fram ur en fördjupning i marken i Lechi och Simson drack av det och kände sig styrkt. Den platsen kallas därför ”den ropandes källa” och källan finns där än i dag.

20 Simson var Israels domare under tjugo år, men filistéerna fortsatte att härska i landet.