Add parallel Print Page Options

Herren avskyr Israels högmod

Stackars dem som lever i lyx i Jerusalem och Samaria, städerna som är så berömda och populära.

Gå över till Kalne och se vad som händer där! Gå sedan till Stora Hamat och till Gat i filisteernas land! En gång var de bättre och mäktigare än ni, men se på dem nu!

Ni slår bort alla tankar på straffet som väntar er, men genom era onda gärningar drar ni domens dag allt närmare.

Ni ligger på elfenbensbäddar omgivna av lyx och äter den allra finaste mat.

Ni sjunger meningslösa sånger till harpa och menar er vara lika goda sångare och musikanter som kung David.

Ni dricker vin utan måtta och använder rikligt med dyrbar parfym, men ägnar inte en tanke åt dem av era landsmän som är i behov av hjälp.

Därför kommer ni att bli de första som får gå i landsflykt. Plötsligt ska allt ert festande ta slut.

Herren, härskarornas Gud, har svurit vid sitt eget namn: Jag avskyr det stolta folket i Israel och hatar deras lyx. Jag ska överlämna staden och allt i den till deras fiender.

Om det så bara finns tio man kvar, eller ett enda hus, så ska de också gå under.

10 Och om en släkting kommer till ett hus för att bränna de döda kropparna ska han fråga den ende överlevande därinne: Finns det några fler kvar? När han får ett nej till svar fortsätter han: Tyst, nämn inte Herrens namn, för han kan höra dig.

11 Herren hade nämligen befallt: Alla hus både stora och små, ska slås i spillror.

12 Vilken nytta gör en häst bland klippblock, och vem kan plöja med oxar i havet? Lika dåraktigt är det av er att nonchalera rättvisan och förvränga rätten.

13 Ni gläder er över er storhet, men är mindre än ingenting! Ni är stolta över er själva, men er styrka är inget att räkna med.

14 Israel, jag ska sända ett folk mot dig som ska förtrycka dig ända från din norra gräns till landets sydspets, hela vägen från Hamat till Hedmarksbäcken, säger Herren, härskarornas Gud.

Herren avskyr Israels högmod

Ve er som känner er säkra i Sion
    och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
    er som israeliterna tyr sig till!
Gå över till Kalne och se efter,
    gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
    Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
    Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
    Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
    ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
    Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
    Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
    men lider inte under Josefs undergång.
Därför får ni bli bland de första
    som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
    som nu breder ut sig där.

Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:

”Jag avskyr Jakobs högmod
    och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
    och allt som finns i den.”

Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[a] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”

11 Herren befaller,
    och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.

12 Springer hästar på klippor?
    Plöjer man där med oxar?[b]
Ni har förvandlat rätten till gift
    och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
    och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
    intagit Karnajim?”[c]

14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
    säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”

Footnotes

  1. 6:10 Innebörden av versens början är osäker i grundtexten; bränna kan också syfta på någon form av balsamering.
  2. 6:12 Satsen är svårtolkad i grundtexten. Ett rättelseförslag är: Plöjer man havet med oxar?
  3. 6:13 Lo Devar betyder ingenting och Karnajim horn, en symbol för styrka.