¹⁹ Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
    Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
²⁰ Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
    Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
    barn som ingen kan lita på.
²¹ De har gjort mig svartsjuk
    genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
    Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
    Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
²² Min vrede har tänt en eld.
    Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
    och den sätter bergens grunder i lågor.

²³ Jag ska överhopa dem med olyckor
    och skjuta mina pilar på dem.
²⁴ Jag ska fördärva dem genom hunger,
    brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
    och giftiga ormar ska kräla på marken.
²⁵ På gatorna ska deras barn dödas av svärd
    och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
    spädbarn och åldringar.
²⁶ Jag hade bestämt mig
    för att skingra dem
    och utplåna minnet av dem.
²⁷ Men jag fruktade fiendens hån,
    att motståndarna skulle ta miste och säga:
    ’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”

²⁸ De är ett dåraktigt folk,
    helt utan förstånd.
²⁹ Om de ändå vore visa!
    Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
³⁰     Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
    om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
³¹     Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
³²     Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
³³     och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.

³⁴ ”Men jag har allting i säkert förvar,
    förseglat i mina förråd.
³⁵ Hämnden är min
    och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
    när de vacklar.
Olycka väntar dem
    och deras dom ska snart komma över dem.”

³⁶ Herren ska skaffa rätt åt sitt folk^[a]
    och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
    varken slav eller fri.
³⁷ Då ska han fråga:
    ”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
³⁸ Var är de gudar
    som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
    Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!

³⁹ Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
    Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
    Ingen kommer undan min hand.
⁴⁰ Jag lyfter handen mot himlen och svär:
    Så sant som jag lever i evighet
⁴¹ ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
    Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
⁴²     Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
    Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”

⁴³ Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,^[b]
    för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
    han försonar sitt land och sitt folk.