5 Moseboken 32
Svenska Folkbibeln 2015
32 (A) Lyssna, ni himlar, jag vill tala!
Hör, du jord, min muns ord!
2 Som regnet ska min lära droppa,
som daggen ska mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 (B) Herrens namn ska jag förkunna.
Ge ära åt vår store Gud!
4 (C) Han är Klippan,
fullkomliga är hans gärningar,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 (D) De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 (E) Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han inte din Far
som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far,
han ska berätta för dig,
dina äldste, de ska säga dig det.
8 (F) När den Högste gav arvslotter
åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna
för folken
efter antalet av Israels barn[a],
9 (G) för Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom
och tog honom i sin vård,
han bevarade honom
som sin ögonsten[b].
11 (H) Som en örn väcker upp sitt bo
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar
och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Endast Herren ledde honom,
ingen främmande gud
vid hans sida.
13 Han lät honom gå fram
över landets höjder[c]
och äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung
ur berget
och olja ur den hårda klippan.[d]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
och sötmjölk av får
med det bästa av lamm,
baggar från Bashan[e] och bockar,
det bästa och finaste vete.
Druvors blod fick du dricka,
skummande vin.
15 Då blev Jeshurun[f] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade
sin frälsnings klippa.
16 De retade honom
med främmande gudar,
väckte hans vrede med vidrigheter.
17 (I) De offrade åt onda andar
som inte är Gud,
åt gudar de inte kände,
nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder inte fruktade.[g]
18 Du övergav Klippan
som födde dig,
du glömde Gud som gav dig livet.
19 Herren såg det och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar
hade kränkt honom.
20 Han sade:
Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
jag ska se vilket slut de får,
för de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 (J) De har provocerat mig
med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede
med sina tomma avgudar.
Därför ska jag provocera dem
med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk
ska jag väcka deras förtret.[h]
22 (K) För en eld är tänd av min vrede,
den brinner till dödsrikets djup.
Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar
i brand.
23 Jag ska hopa olyckor över dem,
jag ska skjuta mina pilar
mot dem.
24 (L) Svält ska drabba dem,
feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
Jag ska sända vilddjurens tänder
mot dem
och gift från ormar
som krälar i stoftet.
25 (M) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga:
Jag ska skingra dem,
utplåna minnet av dem
bland människor,
27 (N) om jag inte fruktade
fiendens hån,
att deras ovänner
skulle misstolka det och säga:
Vår hand är mäktig,
det var inte Herren
som gjorde allt detta.
28 De är ett rådlöst folk,
och förstånd finns inte i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
de skulle förstå vilket slut
de måste få.
30 Hur kan en jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa
hade sålt dem,
Herren hade utlämnat dem?
31 Våra fienders klippa
är inte som vår Klippa,
det kan de själva döma om,
32 (O) för deras vinstock
är från Sodoms vinstock
och från Gomorras fält.
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
kobrors grymma gift.
34 Sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
35 (P) Min är hämnden[i]
och vedergällningen
vid tiden då deras fot ska vackla,
för deras olyckas dag är nära,
det som väntar dem
kommer med hast.
36 (Q) Herren ska ta sig an sitt folks sak
och förbarma sig
över sina tjänare,
när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
Var är deras gudar,
klippan som de flydde till,
38 (R) de som åt[j] deras slaktoffers fett
och drack deras
dryckesoffers vin?
De får komma och hjälpa er,
de får vara ert beskydd.
39 (S) Se nu: Jag, jag är Gud,
det finns ingen Gud
vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 (T) Se, jag lyfter min hand
mot himlen och säger:
Så sant jag lever för evigt:
41 När jag vässat
mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
ska jag ta hämnd på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Jag ska göra mina pilar
berusade av blod,
mitt svärd ska mätta sig av kött,
av fallnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
43 (U) [k]Jubla, ni hednafolk
tillsammans med hans folk,[l]
för han hämnas sina tjänares blod.
Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land,
sitt folk.
44 (V) Mose kom tillsammans med Hosea[m], Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 (W) sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 (X) Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”
Gud talar om Moses död
48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 (Y) ”Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo[n] i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 (Z) Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor[o] och samlades till sitt folk. 51 (AA) Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten[p] vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 (AB) Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.”
Footnotes
- 32:8 Israels barn Andra handskrifter (Septuaginta och Qumran): ”Guds söner” (änglarna).
- 32:10 sin ögonsten Ordagrant: ”den lille mannen i sitt öga”, alltså den känsliga pupillen.
- 32:13 landets höjder En stark position med överblick (Dom 5:18, Ps 18:34). Bergsbygden var den första delen av landet som intogs av israeliterna (Dom 1:19).
- 32:13 honung ur berget och olja ur … klippan Bikupor i klippskrevor och olivträd på bergshöjder.
- 32:14 baggar från Bashan Golanhöjderna, där det bästa betet fanns (jfr Amos 4:1).
- 32:15 Jeshurun Poetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, ”rättrådig”.
- 32:17 fruktade Annan översättning: ”kände till”.
- 32:21 Citeras av Paulus i Rom 10:19 i samband med hedningarnas frälsning.
- 32:35 Min är hämnden Citeras i Rom 12:19 och Hebr 10:30.
- 32:38 de som åt Hednagudar ansågs beroende av sina offer, till skillnad från Israels Gud (Ps 50:9f).
- 32:43 Septuaginta tillägger i början av versen: ”Jubla, ni himlar, tillsammans med honom! Alla Guds söner ska tillbe honom.” Citeras i Hebr 1:6 som profetia om Kristus.
- 32:43 Jubla, ni hednafolk tillsammans med hans folk Citeras av Paulus i Rom 15:10.
- 32:44 Hosea Variant på namnet Josua, hans ursprungliga namn (4 Mos 13:17).
- 32:49 Abarimberget … Nebo Bergskedja och topp ca en mil öster om Döda havets nordspets.
- 32:50 Aron dog på berget Hor Se 4 Mos 20:23f, 33:38.
- 32:51 trolösa … vid Meribas vatten Se 4 Mos 20, Ps 106:32.
5 Moseboken 32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Moses sång
32 Lyssna, himmel och jord!
Hör vad jag har att säga!
2 Min undervisning ska vara som stilla regn,
den ska falla som dagg,
som fint regn över det spirande gräset,
ja, som rikligt regn över späd grönska.
3 Jag ska förkunna Herrens ära
och prisa vår Guds storhet.
4 Han är klippan[a]. Hans verk är fullkomliga.
Allt vad han gör är rätt.
Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,
Han är rättfärdig och rättvis.
5 Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.
De är en skam och är inte längre hans barn.
De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.[b]
6 Är det så ni behandlar Herren?
Du dåraktiga, vettlösa folk!
Är han inte din far som skapade dig?
Är det inte han som har gjort dig och format dig?
7 Kom ihåg hur det var förr!
Tänk på tidigare generationer!
Fråga din far,
han ska berätta,
och de gamla,
de ska förklara för dig.
8 När den Högste tilldelade folken deras områden
och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig
i enlighet med Israels söners antal[c],
9 då blev hans folk Herrens egendom,
Jakob[d] hans del.
10 Han fann honom i öknen,
i ödslig, ylande ödemark,
han bevarade honom, tog hand om honom
och skyddade honom som sin ögonsten.
11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet
och svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sina vingfjädrar.
12 Herren ensam ledde honom,
inga andra gudar.
13 Han lät honom rida över landets höjder,
äta av markens frukt.
Han gav honom honung ur berget[e]
och olja från flinthårda klippan,
14 gräddmjölk från kor,
fårmjölk och fett från lammen,
baggar och getter från Bashan
och det allra finaste vete.
Druvors blod drack du,
vin av utsökta druvor.
15 Men Jeshurun[f] fick för mycket av det goda och slog bakut.
Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
den klippa som räddat honom.
16 Folket väckte så hans svartsjuka
med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
och han blev vred.
17 De offrade till demoner som inte är gudar,
till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
som era fäder inte fruktade.
18 Du övergav klippan som hade format dig
och glömde den Gud som fött dig.
19 Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
barn som ingen kan lita på.
21 De har gjort mig svartsjuk
genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
22 Min vrede har tänt en eld.
Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
och den sätter bergens grunder i lågor.
23 Jag ska överhopa dem med olyckor
och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger,
brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd
och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
spädbarn och åldringar.
26 Jag hade bestämt mig
för att skingra dem
och utplåna minnet av dem.
27 Men jag fruktade fiendens hån,
att motståndarna skulle ta miste och säga:
’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”
28 De är ett dåraktigt folk,
helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa!
Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
30 Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
31 Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
32 Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
33 och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.
34 ”Men jag har allting i säkert förvar,
förseglat i mina förråd.
35 Hämnden är min
och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
när de vacklar.
Olycka väntar dem
och deras dom ska snart komma över dem.”
36 Herren ska skaffa rätt åt sitt folk[g]
och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
38 Var är de gudar
som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!
39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
Ingen kommer undan min hand.
40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:
Så sant som jag lever i evighet
41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”
43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,[h]
för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
han försonar sitt land och sitt folk.
44 Mose kom tillsammans med Hosea[i], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”
Mose får veta att han snart ska dö
48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin[j] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”
Footnotes
- 32:4 ”Herren är klippan” är temat för hela sången.
- 32:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 32:8 Sjuttio folkslag fanns, se 1 Mos 10–11. Israels sjuttio avkomlingar drog till Egypten under den stora hungersnöden. Detta är antagligen vad som menas här.
- 32:9 Jakob och Israel är samma person. Se 1 Mos 32:28.
- 32:13 Honung från vildbin som byggde sina bon i klipporna.
- 32:15 Ett poetiskt namn för Israel och betyder kanske den rättfärdige.
- 32:36 Eller: Herren ska döma sitt folk.
- 32:43 Enligt Septuaginta: Gläd er ni himlar, tillsammans med hans folk, och alla Guds änglar ska tillbe honom. I 5 Moseboksrullen från Qumran (4Q44 f5 ii:7) finns ett tillägg: Låt alla gudar tillbe honom, som tycks utgöra bakgrunden till översättningen i Septuaginta.
- 32:44 Hosea var enligt 4 Mos 13:9,17 Josuas ursprungliga namn.
- 32:51 Se 4 Mos 20:2-13.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.