(A) Ingen ammonit eller moabit ska komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led ska någonsin komma in i Herrens församling, (B) eftersom de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam[a], Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. (C) Men Herren din Gud ville inte lyssna på Bileam, utan Herren din Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, för Herren din Gud älskade dig. Du ska aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.

(D) Du ska inte avsky edomiten, för han är din broder. Du ska inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling. Barn som föds av dem i tredje led får komma in i Herrens församling.

Renhet i lägret

När du drar ut mot dina fiender och slår läger, ska du hålla dig borta från allt som är ont. 10 (E) Om någon av dina män är oren[b] därför att något hänt honom under natten, ska han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret. 11 Mot kvällen ska han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.

12 Du ska ha en plats utanför lägret dit du kan gå avsides. 13 Tillsammans med andra redskap ska du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute ska du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring. 14 Herren din Gud går omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.

Lagar och bestämmelser

15 En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna[c] till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du ska inte behandla honom illa.

17 Ingen tempelprostituerad[d] får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner. 18 (F) Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herren din Guds hus på grund av något löfte, för Herren din Gud avskyr bådadera.

19 (G) Du ska inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på. 20 Av en utlänning får du ta ränta, men du ska inte ta ränta av din broder, för att Herren din Gud ska välsigna dig i allt du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

21 (H) Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det, för Herren din Gud ska utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. 22 Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. 23 Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.

24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 (I) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand[e], men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:4 Bileam   Hednisk profet som misslyckades med att förbanna israeliterna (4 Mos 22:5f, 2 Petr 2:15f).
  2. 23:10 oren   Se 3 Mos 15 för utförligare renhetslagar.
  3. 23:15 En slav … ska du inte utlämna   I motsats till andra folks lagar som krävde utlämning.
  4. 23:17 tempelprostituerad   Här markeras mot kananeiska fruktbarhetsriter (jfr 1 Kung 14:24, 15:12).
  5. 23:25 plocka ax med din hand   Resande och fattiga (24:19f) hade rätt att stilla sin hunger, en rättighet som längre fram utnyttjades av Jesu lärjungar (Matt 12:1).

Ingen ammonit eller moabit får någonsin bli en del av Herrens församling, inte ens hans ättling i tionde generationen. De tog ju inte emot er och gav er mat och vatten när ni kom från Egypten. De försökte till och med få Bileam[a], Beors son från Petor i Aram Naharajim, att förbanna dig. Men Herren, din Gud, ville inte höra på Bileam. Istället vände han förbannelsen till välsignelse för dig därför att han älskar dig. Du ska aldrig någonsin försöka främja deras lycka och välfärd.

Du får inte se ner på edoméerna, för de är dina bröder och inte heller på egypterna, eftersom du bodde som främling i deras land. Barnbarnen till dem kan få bli en del av Herrens församling.

I fält

När du ligger ute i krig mot dina fiender, ska du hålla dig borta från allt som är orent. 10 Den som blir oren genom att få utlösning under natten måste lämna lägret och inte komma tillbaka 11 förrän till kvällen. Då ska han bada och får sedan komma tillbaka till lägret vid solnedgången. 12 Det ska finnas en särskild plats utanför lägret där du kan uträtta dina behov. 13 Du ska i din personliga utrustning ha en pinne att gräva med, så att du kan göra en grop och efteråt täcka över avföringen. 14 Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret för att rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför ska ditt läger vara heligt. Han vill inte se något motbjudande, för då vänder han sig bort från dig.

Åttonde budet: Stöld

Ytterligare föreskrifter

15 Om en slav flyr från sin herre och söker skydd hos dig, ska du inte lämna honom tillbaka till sin herre. 16 Låt honom stanna och bo kvar ibland er i den stad som han själv väljer. Behandla honom inte illa.

17 Det får inte finnas några tempelprostituerade[b] i Israel, vare sig män eller kvinnor. 18 De pengar som förtjänas genom prostitution[c] får inte bäras fram till Herrens, din Guds, hus för att infria ett löfte, för Herren avskyr både manlig och kvinnlig prostitution.

19 Du ska inte ta ut ränta när du lånar ut något till din broder, vare sig det gäller pengar, mat eller något annat som man kan låna ut mot ränta. 20 Du kan begära ränta av en främling men inte av en broder, för annars välsignar Herren, din Gud, dig inte i allt vad du gör i det land du nu ska erövra.

21 När du ger ett löfte till Herren, din Gud, ska du vara noga med att uppfylla det som du har lovat honom för Herren, din Gud, kommer att kräva dig på det du har lovat och du får svara för en synd. 22 Om du avstår från att ge något löfte är du inte skyldig, 23 men om du lovar något, måste du vara noga med att hålla vad du sagt. Det är du själv som har valt att ge löftet till Herren, din Gud.

24 Om du passerar genom din grannes vingård får du äta dig mätt på druvor, men du får inte lägga något i din korg. 25 Om du går över en annans åker får du plocka ax, men du får inte använda en skära för att ta något med dig av den växande grödan.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:4 Se 4 Mos 22–24.
  2. 23:17,18 Prostituerade män och kvinnor som utför fruktbarhetsriter till de kanaaneiska eller mesopotamiska avgudarna. Se 2 Mos 34:12-16.
  3. 23:18 I grundtexten används olika ord om lönen för manlig resp. kvinnlig prostitution; där kallas pengar för manlig prostitution för ”hundlön”.

Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall någonsin komma in i HERRENS församling --

detta därför att de icke kommo eder till mötes med mat och dryck på vägen, när I drogen ut ur Egypten, och därför att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharaim, för att denne skulle förbanna dig.

Men HERREN, din Gud, ville icke höra på Bileam, utan HERREN, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty HERREN, din Gud, älskade dig.

Du skall aldrig, i all din tid, fråga efter deras välfärd och lycka.

Edoméen skall däremot icke för dig vara en styggelse, ty han är din broder. Egyptiern skall icke heller för dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott såsom främling.

Barn som födas av dessa i tredje led må komma in i HERRENS församling.

När du drager ut mot dina fiender och slår läger, skall du taga, dig till vara för allt vad orent är.

10 Om bland dig finnes någon som icke är ren, därigenom att något har hänt honom under natten, så skall han gå ut till något ställe utanför lägret; han får icke komma in i lägret.

11 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och när solen går ned, får han gå in i lägret. --

12 Du skall hava en särskild plats utanför lägret, dit du kan gå avsides.

13 Och du skall jämte annat som du bär hava en pinne, och när du vill sätta dig därute, skall du med den gräva en grop och sedan åter täcka över din uttömning.

14 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt läger för att hjälpa dig och giva dina fiender i ditt våld; därför skall ditt läger vara heligt, så att han icke hos dig ser något som väcker hans leda och fördenskull vänder sig bort ifrån dig.

15 En träl som har flytt till dig från sin herre skall du icke utlämna till hans herre.

16 Han skall få stanna hos dig, mitt ibland dig, på det ställe som han utväljer inom någon av dina städer, var han finner för gott; och du skall icke förtrycka honom.

17 Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar, och ingen tempelbolare bland Israels söner.

18 Du skall icke bära skökolön och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till gäldande av något löfte; ty det ena som det andra är en styggelse för HERREN, din Gud.

19 Du skall icke taga ränta av din broder, varken på penningar eller på livsmedel eller på något annat varpå ränta kan tagas.

20 Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på det att HERREN, din Gud, i allt vad du företager dig, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

21 Om du har gjort ett löfte åt HERREN, din Gud, skall du icke dröja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall förvisso utkräva det av dig, och synd kommer att vila på dig.

22 Men om du underlåter att göra något löfte, så kommer icke därigenom synd att vila på dig.

23 Vad dina läppar hava talat skall du hålla och göra, i enlighet med det frivilliga löfte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun.

24 När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor, så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får icke lägga något i ditt kärl.

25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men med skära får du icke komma vid din nästas säd.

Read full chapter

Avskiljande av främmande folk

13 (A) Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet[a] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, (B) för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam[b] mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.

Nehemjas reformer

(C) En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. (D) Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.

Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår[c] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet. Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

10 (E) Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11 Jag förebrådde föreståndarna och sade: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser. 12 (F) Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13 Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14 (G) Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15 (H) Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.

16 Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17 Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” 19 Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21 Men jag varnade dem och sade till dem: ”Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er.” Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22 Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk, och de kunde inte tala judarnas språk.[d] 25 (I) Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: ”Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 (J) Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!” 28 (K) En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29 Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund! 30 Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna[e] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31 (L) hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:1 Där fann man skrivet   Se 5 Mos 23:3f.
  2. 13:2 lejt Bileam   Se 4 Mos 22-24. Bileam (”slukar folk”) förledde folket till förbjudna sexuella förbindelser med moabitiska kvinnor (4 Mos 25, 31:16, 2 Petr 2:15f, Upp 2:14).
  3. 13:6 Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår   Ca 433 f Kr. Perserkungen Artashasta (Esra 7:11f, Neh 2:1f) gjorde Babel till sitt administrativa centrum, varför han här kallas Babels kung.
  4. 13:24 ashdoditiska … judarnas språk   Staden Ashdod talade vid denna tid troligen arameiska eller kananeiska, båda besläktade med judarnas språk hebreiska.
  5. 13:30 prästerna   Även profeten Malaki tillrättavisade tempelprästerna vid denna tid (Mal 1:6f, 2:1f).

Nehemjas reformer

Inga främlingar i församlingen eller i templet

13 När man denna dag läste för folket ur Moses bok, fann man att där stod skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle tillåtas att komma in i Guds församling. De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. När de hörde denna lag, uteslöt de omedelbart alla utlänningar från Israel.

Innan detta hände hade prästen Eljashiv, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i vår Guds hus. Han hade inrett ett stort rum för honom, där man tidigare hade förvarat matoffren, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och oljan, som var bestämda åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt gåvorna till prästerna. Jag var inte i Jerusalem när detta hände, för jag hade återvänt till kung Artaxerxes av Babylon under hans trettioandra regeringsår. Efter en tid bad jag dock kungen om tillstånd att resa tillbaka till Jerusalem. Där fick jag reda på det onda som Eljashiv hade gjort i och med att han hade inrett ett rum åt Tobia på förgårdarna till Guds hus och jag blev mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån. Sedan befallde jag att man genast skulle rena rummen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, matoffren och rökelsen.

Leviterna återinkallas

10 Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skötte gudstjänsten återvänt till sina åkrar. 11 Då tillrättavisade jag styresmännen och frågade dem: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänst. 12 Hela Juda bar då fram tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.

13 Jag tillsatte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till sin assistent fick de Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män betraktades som pålitliga, och deras uppgift var nu att ombesörja utdelningen till sina bröder.

14 Min Gud, kom ihåg mig för detta, och glöm inte allt det fromma jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.

Inget arbete på sabbaten

15 Vid samma tid fick jag se män i Juda som trampade sin vinpress på sabbaten och andra som körde hem säd eller lastade sina åsnor med vin, druvor, fikon och alla slags bördor för att frakta detta till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja mat på den dagen. 16 Det fanns också några där från Tyros, som förde in fisk och alla sorters varor till försäljning till judarna på sabbaten – och detta i Jerusalem!

17 Då tillrättavisade jag de förnäma männen i Juda: ”Hur kan ni göra detta onda? Varför vanhelgar ni sabbaten? 18 Var det inte därför att era fäder gjorde sådana överträdelser som Gud lät denna olycka drabba oss och vår stad? Nu drar ni ner ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!”

19 När det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att stadsportarna skulle stängas och inte öppnas förrän sabbaten var över. Jag lät några av mina män vakta portarna så att inte några bördor kunde föras in i staden under sabbaten. 20 Två eller tre gånger hände det att köpmän och försäljare övernattade utanför Jerusalem, 21 men jag varnade dem: ”Varför tillbringar ni natten vid muren? Om det händer igen kommer jag att ta till hårda tag!” De kom sedan aldrig mer på en sabbat.

22 Sedan befallde jag leviterna att rena sig och hålla vakt vid portarna för att bevara sabbaten helig.

Min Gud, kom ihåg mig för detta! Förbarma dig över mig efter din stora nåd!

Nehemja förbjuder blandäktenskap

23 Vid den tiden upptäckte jag också att några män i Juda hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller något annat av de andra folkens språk och kunde inte tala hebreiska[a]. 25 Jag förebrådde dem och uttalade förbannelser över dem, jag slog några av dem och drog dem i håret. Jag lät dem svära vid Gud: ”Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 26 Var det inte just så här som kung Salomo av Israel syndade? Det fanns ingen kung bland folken som kunde jämföras med honom, och Gud älskade honom och gjorde honom till kung över hela Israel, men ändå fick utländska kvinnor honom att synda. 27 Och nu måste vi höra att ni gör så mycket ont, att ni är otrogna mot vår Gud, att ni gifter er med främmande kvinnor!”

28 En son till Jojada, översteprästen Eljashivs son, var svärson till horoniten Sanvallat. Honom drev jag bort.

29 Kom ihåg dem, min Gud, för de har smutsat ner prästämbetet och prästernas och leviternas förbund.

30 Jag renade dem från allt främmande och fastställde prästernas och leviternas uppgifter, så att var och en visste vad han skulle göra. 31 Jag satte också upp tidsregler för vedoffret och när den första skörden skulle frambäras.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:24 Ordagrant: judiska.

13 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.

Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel.

Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,

åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så ock offergärden åt prästerna.

Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,

begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,

misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.

Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.

10 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,

11 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.

12 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;

13 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.

14 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!

15 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.

16 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.

17 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?

18 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»

19 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.

20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.

21 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta min hand drabba eder.»

22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

24 Och deras barn talade till hälften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock något av de andra folkens tungomål.

25 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva.

26 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att synda.

27 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor!»

28 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.

29 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund!

30 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,

31 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med förstlingsgåvorna skulle förfaras. Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!

Read full chapter

Bön efter Jerusalems förstöring

79 (A) En psalm av Asaf.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
(B) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

(C) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
(D) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
(E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

Read full chapter

Nationell klagosång efter Jerusalems förstörelse

79 En psalm av Asaf.

Gud, främmande folk har angripit din arvedel.
    De har orenat ditt heliga tempel
    och lagt Jerusalem i ruiner.
De har gett dina tjänares döda kroppar
    till mat åt himlens fåglar
    och dina frommas kroppar åt vilda djur.
De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem.
    Det finns ingen kvar för att begrava dem.
Vi föraktas av våra grannar,
    vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss.

Herre, hur länge ska din vrede vara? För evigt?
    Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld?
Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig,
    över riken som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans land.

Lasta inte oss för våra fäders synder.
    Låt oss snart få möta din barmhärtighet,
    för vi är i stor nöd.
Hjälp oss, Gud, du vår räddare,
    för ditt namns äras skull.
Befria oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
10 Varför skulle folken få säga:
    ”Var är deras Gud?”
Låt det bli känt för folken inför våra ögon
    hur du hämnas dina tjänares blod!
11 Låt fångarnas klagan få nå fram till dig,
    skona de dödsdömdas liv med din starka arm.

12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för att de hånat dig, Herre!
13 Då vill vi, ditt folk och får i din hjord,
    prisa dig i evighet.
Från generation till generation
    vill vi lovprisa dig.

Read full chapter

79 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

10 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

11 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

12 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

13 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

Read full chapter

51 Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

Read full chapter

51 ”Vi är vanärade, vi blir hånade,
    skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
    i de heliga platserna i Herrens hus.”

Read full chapter

51 Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus.

Read full chapter

Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn.

Read full chapter

Så säger Herren, Herren: Ingen främling som är oomskuren både till det inre och till det yttre ska få komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland israeliterna.

Read full chapter

Så säger Herren, HERREN: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finnas bland Israels barn.

Read full chapter