(A) Ingen ammonit eller moabit ska komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led ska någonsin komma in i Herrens församling, (B) eftersom de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam[a], Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. (C) Men Herren din Gud ville inte lyssna på Bileam, utan Herren din Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, för Herren din Gud älskade dig. Du ska aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.

(D) Du ska inte avsky edomiten, för han är din broder. Du ska inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling. Barn som föds av dem i tredje led får komma in i Herrens församling.

Renhet i lägret

När du drar ut mot dina fiender och slår läger, ska du hålla dig borta från allt som är ont. 10 (E) Om någon av dina män är oren[b] därför att något hänt honom under natten, ska han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret. 11 Mot kvällen ska han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.

12 Du ska ha en plats utanför lägret dit du kan gå avsides. 13 Tillsammans med andra redskap ska du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute ska du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring. 14 Herren din Gud går omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.

Lagar och bestämmelser

15 En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna[c] till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du ska inte behandla honom illa.

17 Ingen tempelprostituerad[d] får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner. 18 (F) Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herren din Guds hus på grund av något löfte, för Herren din Gud avskyr bådadera.

19 (G) Du ska inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på. 20 Av en utlänning får du ta ränta, men du ska inte ta ränta av din broder, för att Herren din Gud ska välsigna dig i allt du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

21 (H) Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det, för Herren din Gud ska utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. 22 Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. 23 Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.

24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 (I) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand[e], men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:4 Bileam   Hednisk profet som misslyckades med att förbanna israeliterna (4 Mos 22:5f, 2 Petr 2:15f).
  2. 23:10 oren   Se 3 Mos 15 för utförligare renhetslagar.
  3. 23:15 En slav … ska du inte utlämna   I motsats till andra folks lagar som krävde utlämning.
  4. 23:17 tempelprostituerad   Här markeras mot kananeiska fruktbarhetsriter (jfr 1 Kung 14:24, 15:12).
  5. 23:25 plocka ax med din hand   Resande och fattiga (24:19f) hade rätt att stilla sin hunger, en rättighet som längre fram utnyttjades av Jesu lärjungar (Matt 12:1).

Avskiljande av främmande folk

13 (A) Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet[a] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, (B) för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam[b] mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.

Nehemjas reformer

(C) En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. (D) Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.

Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår[c] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet. Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

10 (E) Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11 Jag förebrådde föreståndarna och sade: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser. 12 (F) Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13 Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14 (G) Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15 (H) Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.

16 Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17 Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” 19 Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21 Men jag varnade dem och sade till dem: ”Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er.” Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22 Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk, och de kunde inte tala judarnas språk.[d] 25 (I) Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: ”Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 (J) Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!” 28 (K) En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29 Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund! 30 Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna[e] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31 (L) hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:1 Där fann man skrivet   Se 5 Mos 23:3f.
  2. 13:2 lejt Bileam   Se 4 Mos 22-24. Bileam (”slukar folk”) förledde folket till förbjudna sexuella förbindelser med moabitiska kvinnor (4 Mos 25, 31:16, 2 Petr 2:15f, Upp 2:14).
  3. 13:6 Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår   Ca 433 f Kr. Perserkungen Artashasta (Esra 7:11f, Neh 2:1f) gjorde Babel till sitt administrativa centrum, varför han här kallas Babels kung.
  4. 13:24 ashdoditiska … judarnas språk   Staden Ashdod talade vid denna tid troligen arameiska eller kananeiska, båda besläktade med judarnas språk hebreiska.
  5. 13:30 prästerna   Även profeten Malaki tillrättavisade tempelprästerna vid denna tid (Mal 1:6f, 2:1f).

Bön efter Jerusalems förstöring

79 (A) En psalm av Asaf.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
(B) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

(C) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
(D) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
(E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

Read full chapter

51 Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

Read full chapter

Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn.

Read full chapter