De tio budorden

Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.

Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. Det var inte med våra fäder Herren slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:

Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 10 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

11 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

12 Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.

16 Hedra din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig.

17 Du skall inte mörda.

18 Du skall inte begå äktenskapsbrott.

19 Du skall inte stjäla.

20 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

21 Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa.

22 Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.

Mose träder fram som medlare

23 När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. 24 Och ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. 25 Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra Herrens, vår Guds, röst kommer vi att dö. 26 För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv? 27 Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter."

28 Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt vad de har sagt. 29 Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 30 Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. 31 Men du skall stanna kvar här hos mig, så skall jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du skall lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning."

32 Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster. 33 Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.

Sammanfattning av de tio buden

(2 Mos 20:1-21)

Mose kallade samman hela Israels folk och sa:

Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb –  inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:

”Jag är Herren, din[a] Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.

Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.

Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag Herren, din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen[b] när man hatar mig. 10 Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.

11 Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.

12 Var noga med att hålla sabbatsdagen[c] helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor eller dina oxar, dina åsnor eller all din boskap, inte heller utlänningen som bor hos dig, utan dina slavar och slavinnor ska få vila den dagen precis som du. 15 Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren förde dig ut därifrån med stor makt och väldiga gärningar. Det är därför Herren, din Gud, befaller dig att fira sabbatsdagen.

16 Visa respekt för dina föräldrar, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Då ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.

17 Du ska inte mörda.

18 Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.

19 Du ska inte stjäla.

20 Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.

21 Du ska inte ha begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom hans hem och egendom, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”

22 Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

23 Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig 24 och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. 25 Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. 26 Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? 27 Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”

28 Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. 29 Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. 30 Gå och säg till dem att återvända till sina tält. 31 Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”

32 Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! 33 Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Footnotes

  1. 5:6 Herren talar vid flera tillfällen, som här, i du-form (kollektiv singularis), direkt till hela Israels folk.
  2. 5:9 Se not till 2 Mos 20:5.
  3. 5:12 Se not till 2 Mos 16:23.