Nytt ledarskap: Moses sista dagar

(31:1—34:12)

Mose utser Josua till sin efterträdare

31 När Mose hade hållit^[a] detta tal till hela Israel, ² sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. ³ Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. ⁴ Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. ⁵ Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. ⁶ Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. ⁸ Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”

Mose skriver ner Guds lagar

⁹ Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken^[b] och till alla de äldste i Israel. ¹⁰ Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, ¹¹ ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. ¹² Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. ¹³ Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”

Herren förutsäger folkets olydnad

¹⁴ Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.

¹⁵ Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång ¹⁶ och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. ¹⁷ Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ ¹⁸ Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.

¹⁹ Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. ²⁰ När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. ²¹ Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” ²² Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

²³ Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”

²⁴ När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, ²⁵ befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: ²⁶ ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. ²⁷ Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! ²⁸ Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. ²⁹ Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer^[c].”

³⁰ Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel: