Fristäder

(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁶ Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer.

¹¹ ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. ¹² Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren^[a], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. ¹³ De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. ¹⁴ Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. ¹⁵ Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

¹⁶ Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. ¹⁷ Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. ¹⁸ Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. ¹⁹ Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. ²⁰ Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, ²¹ eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

²² Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, ²⁴ ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. ²⁵ Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

²⁶ Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt ²⁷ och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, ²⁸ för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. ²⁹ Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

³⁰ Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

³¹ Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

³² Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

³³ Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. ³⁴ Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

² ska du avskilja tre fristäder i det land som Herren, din Gud, ger dig att ta i besittning. ³ Bygg vägar dit. Dela upp landet som Herren, din Gud, ger dig till egendom i tre områden, så att var och en som dräpt någon kan fly till en stad.

⁴ Detta gäller den som utan onda och hatfulla avsikter har dödat någon annan för att han ska kunna fly dit och rädda sitt liv. ⁵ Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer. ⁶ Annars kan blodshämnaren som i vredesmod förföljer dråparen hinna upp honom och döda honom om vägen är för lång, fastän han egentligen inte skulle ha dödats, eftersom han inte hatade den andre. ⁷ Därför befaller jag dig att välja ut tre städer.

⁸ Om Herren, din Gud, utvidgar dina gränser så som han med ed har lovat dina förfäder och ger dig hela det område han har lovat ⁹ därför att du lyder hela den lag jag ger dig idag och älskar Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder. ¹⁰ På så sätt behöver inte oskyldiga människor dödas i det land som Herren, din Gud, ger dig och du behöver inte dra blodskuld över dig.

¹¹ Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och överfaller och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna, ¹² ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till blodshämnaren och dödas. ¹³ Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att all blodsskuld rensas ut ur Israel för att det ska gå dig väl.

¹⁴ I landet som Herren, din Gud, ger dig ska du inte flytta din grannes gränsstenar som dina förfäder satt upp.

¹⁵ Döm aldrig någon för ett brott efter bara en persons vittnesmål. Det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras. ¹⁶ Om ett ondskefullt vittne anklagar någon falskt, ¹⁷ ska båda parter föras fram inför Herren inför prästerna och domarna som då är i tjänst. ¹⁸ Där ska domarna undersöka saken noggrant och om det visar sig att vittnet ljuger och vittnar falskt mot sin broder, ¹⁹ ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Gör dig av med det onda bland folket! ²⁰ De övriga bland folket kommer att frukta när de hör om detta och i fortsättningen inte göra något så ont. ²¹ Du ska inte visa någon barmhärtighet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.

² ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. ³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.^{[a] 4} När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten^[b] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. ⁶ Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. ⁸ På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.