¹⁰ ”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, ¹¹ ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. ¹² Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren^[a], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. ¹³ De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. ¹⁴ Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. ¹⁵ Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

¹⁶ Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. ¹⁷ Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. ¹⁸ Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. ¹⁹ Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. ²⁰ Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, ²¹ eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

²² Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, ²⁴ ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. ²⁵ Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

²⁶ Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt ²⁷ och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, ²⁸ för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. ²⁹ Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

³⁰ Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

³¹ Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

³² Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

³³ Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. ³⁴ Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁴¹ Sedan valde Mose ut tre städer på östra sidan av floden Jordan. ⁴² Dit skulle den kunna fly som hade dödat någon, om dråpet hade skett genom olyckshändelse och utan att dråparen haft onda avsikter. Genom att fly till någon av dessa städer kunde dråparen rädda sitt liv. ⁴³ För Rubens stam valde han Beser på högslätten i öknen, för Gads stam Ramot i Gilead och för Manasses stam Golan i Bashan.

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden: Moses andra tal

(4:44—28:68)

⁴⁴ Detta är lagen som Mose lade fram för israeliterna. ⁴⁵ Dessa är de befallningar, föreskrifter och stadgar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten, ⁴⁶ öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor. Området beboddes tidigare av amoréerna under kung Sichon vars huvudstad var Heshbon och som besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. ⁴⁷ De intog Sichons land och även det som tillhörde kung Og i Bashan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan, ⁴⁸ hela området från Aroer vid floden Arnons dal till berget Sion^[a] (dvs. Hermon) ⁴⁹ och hela Jordandalen öster om floden ända till Aravasjön nedanför berget Pisgas branter.

²⁹ Herren, din Gud, ska förinta folken i det land dit du kommer och driva undan dem för dig. Men när du har drivit bort dem och bosatt dig i deras land,

² ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. ³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.^{[a] 4} När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten^[b] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. ⁶ Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. ⁸ På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.