4 Moseboken 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Påsken firas för andra gången
9 Så här talade Herren till Mose i Sinai öken under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten: 2 ”Säg till Israels folk att de ska fira påsk på den bestämda tiden. 3 Ni ska fira påsk varje år i skymningen[a] den fjortonde dagen i denna första månad på den bestämda tiden enligt givna föreskrifter och bud.”
4 Mose sa då till israeliterna att de skulle fira påsk 5 och påskfirandet ägde rum i Sinai öken i skymningen den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde precis som Herren hade befallt Mose. 6 Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte fira påsk just då. De kom därför till Mose och Aron samma dag 7 och undrade om de för att ha orenat sig genom en död måste hållas ifrån att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.
8 Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren vad han hade för befallning om dem. 9 Herren talade till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren på grund av att han rört vid en död kropp eller befinner sig på resa, kan de fira påsk 11 i skymningen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. 12 De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte krossa något av lammets ben och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.
13 Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå försummar att fira påsk, ska han utrotas ur sitt folk därför att han inte offrat till Herren i rätt tid och han måste då bära sin skuld.
14 Om en utlänning som bor bland er vill fira Herrens påsk, ska han följa samma föreskrifter som jag gett er om påsken. Samma föreskrifter gäller för alla, utlänningar såväl som israeliter.’ ”
Molnet och elden över tältet
15 Den dag då boningen restes, täckte molnet förbundstecknets tält. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld 16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen, såg ut som en eld om natten. 17 När molnet än höjde sig från tältet, bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade och där slog man läger. 18 Allt efter Herrens befallning bröt israeliterna upp och på hans befallning slog de läger. De blev kvar så länge molnet stod stilla. 19 Om molnet stod stilla över boningen länge, lydde de Herrens befallning och stannade också länge. 20 Ibland stannade molnet över boningen några dagar och folket stannade enligt Herrens befallning och bröt upp likaså enligt Herrens befallning; 21 ibland stannade det bara över natten och flyttade sig redan följande morgon. Men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp. 22 Och om molnet dröjde över boningen två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter. 23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
Footnotes
- 9:3 Skymningen är i denna och följande verser en osäker översättning; det hebreiska uttrycket kan närmast översättas mellan två kvällar, vars exakta betydelse är osäker.
4 Mosebok 9
Svenska 1917
9 Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:
2 Israels barn skola ock hålla påsk högtid på den bestämda tiden.
3 På fjortonde dagen i denna månad, vid aftontiden, skolen I hålla den, på bestämd tid. Enligt alla stadgar och föreskrifter därom skolen I hålla den.
4 Så sade då Mose till Israels barn att de skulle hålla påskhögtid.
5 Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose
6 Men där voro några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen; dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.
7 Och männen sade till honom: »Vi hava blivit orena genom en död människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn bära fram HERRENS offergåva på bestämd?»
8 Mose svarade dem: »Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuder angående eder.»
9 Och HERREN talade till Mose och sade:
10 Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid
11 så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta påskalammet.
12 Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall sönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom stadgat är därom.
13 Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändå underlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sin släkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva på bestämd tid; den mannen bär på synd.
14 Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och föreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadga skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen i landet.
15 Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ända till morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.
16 Så var det beständigt: molnskyn övertäckte det, och om natten var det såsom såge man en eld.
17 Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogo Israels barn läger.
18 Efter HERRENS befallning bröto Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet, lågo de i läger.
19 Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, så iakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och bröto icke upp.
20 Stundom kunde det hända att molnskyn allenast några få dagar stannade över tabernaklet; då lågo de efter HERRENS befallning i läger och bröto sedan upp efter HERRENS befallning.
21 Stundom kunde det ock hända att molnskyn stannade allenast från aftonen till morgonen; när då molnskyn om morgonen höjde sig, bröto de upp; eller om så var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan höjde sig, så bröto de upp då.
22 Eller om den stannade två dagar, eller en månad, eller vilken tid som helst, så att molnskyn länge förblev vilande över tabernaklet, så lågo Israels barn stilla i läger och bröto icke upp; men när den sedan höjde sig, bröto de upp.
23 Efter HERRENS befallning slogo de läger, och efter HERRENS befallning bröto de upp. Vad HERREN bjöd dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.