Om han vill bära fram ett brännoffer[a] från nötboskapen, ska han ta ett felfritt djur av hankön[b] och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han ska räknas som välbehaglig inför Herrens ansikte. (A) Han ska lägga sin hand på brännofferdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom. Han ska slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det runt omkring på altaret som står vid ingången till uppenbarelsetältet. Sedan ska han flå brännofferdjuret och stycka det, och prästen Arons söner ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. Sedan ska Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. (B) Men inälvorna och fötterna ska tvättas i vatten[c] och därefter ska prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

10 Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, ska han ta ett felfritt djur av hankön. 11 Han ska slakta det inför Herrens ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet runt omkring på altaret. 12 Han ska stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen ska lägga dem på veden som brinner på altaret. 13 Men inälvorna och fötterna ska tvättas i vatten och därefter ska prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

14 Och om han vill bära fram åt Herren ett brännoffer av fåglar, ska han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor. 15 Prästen ska bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet ska kramas ut på altarets sida. 16 Men krävan med dess orenhet ska han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret. 17 Han ska fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:3 brännoffer   Brännoffret (hebr. oláh, ”stigning”) var det enda offret där hela djuret överläts till Gud (vers 9), ett kostsamt offer som förknippades med bön och tillbedjan.
  2. 1:3 hankön   Hondjur sparades oftast för att ge kalvar och mjölk.
  3. 1:9 tvättas i vatten   Troligen för att avlägsna maginnehåll och gödsel (jfr 2:3).

27 Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. 28 Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, 29 (A) vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. 30 Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. 31 De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte. 32 (B) De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.

Read full chapter

(A) David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, eftersom helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. Shemaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.

Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja, den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, 10 (B) den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia, 11 den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, 12 den elfte på Eljashib, den tolfte på Jakim, 13 den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshebab, 14 den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, 15 den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, 16 den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel, 17 den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, 18 den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.

19 Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

20 Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Shubael, till Shubaels barn Jedeja, 21 till Rehabja, alltså till Rehabjas barn, huvudmannen Jishia, 22 till jishariterna Shelomot, till Shelomots barn Jahat.

23 (C) Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.

24 Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Shamir.

25 Mikas bror var Jishia. Sakarja var Jishias son.

26 Meraris barn var Mahli och Mushi. Jaasjas son var Beno. 27 Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, dessutom Shoham, Sackur och Ibri. 28 Mahlis son var Eleasar, men han hade inga söner. 29 Till Kish, alltså Kishs barn, hörde Jerameel. 30 Men Mushis barn var Mahli, Eder och Jerimot.

Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.

31 (D) Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.

Read full chapter