Elias himmelsfärd

När[a] Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal[b]. Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel[c].” Men Elisha svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.

Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko[d].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko.

Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” Elia sade till honom: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan[e].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.

Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. (A) Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. (B) När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott[f] av din ande.” 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.”

11 (C) Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 (D) Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare[g]!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.

13 (E) Därefter tog han upp Elias mantel[h], som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.

15 När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 (F) Och de sade till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.” 17 Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka dem då!” Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”

Vattnet vid Jeriko

19 (G) Männen i staden sade till Elisha: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och landet bär ingen frukt[i].” 20 Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Och de hämtade en sådan åt honom.

21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt[j] i den och sade: ”Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det.” 22 Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade.

Pojkarna vid Betel

23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp unga pojkar[k] ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig[l], flintskalle[m]! Upp med dig, flintskalle!” 24 Han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.

Joram blir kung över Israel

(H) Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år[n]. (I) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. (J) Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

Krig mot Moab

Mesha[o], kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. (K) Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror[p] mot Israels kung.

Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. (L) Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?” Han svarade: ”Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!” Han frågade: ”Vilken väg ska vi dra ut?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken[q].”

Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. 10 Då sade Israels kung: ”Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” 11 (M) Men Joshafat sade: ”Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?” Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: ”Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer.” 12 Joshafat sade: ”Hos honom är Herrens ord.” Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

13 Men Elisha sade till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter[r] och din mors profeter.” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” 14 Då sade Elisha: ”Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 (N) Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa[s].” Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. 16 Han sade: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

18 Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. 19 Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar.” 20 (O) Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23 Då sade de: ”Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!”

24 Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset[t]. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son[u], som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede[v] kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Elishas underverk

(P) En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisha: ”Min man, din tjänare, har dött. Du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar[w].” (Q) Elisha sade till henne: ”Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?” Hon svarade: ”Din tjänarinna har inget annat hemma än en flaska olja.” Då sade han: ”Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det.”

Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: ”Ge mig ett kärl till.” Men han svarade henne: ”Det finns inget mer kärl.” Då stannade oljeflödet. Hon gick och berättade det för gudsmannen. Han sade: ”Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över.”

Elisha hos shunemitiskan

(R) En dag kom Elisha över till Shunem[x]. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. En gång sade hon till sin man: ”Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. 10 Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket[y] och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss.”

11 Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. 12 Han sade till sin tjänare Gehasi: ”Kalla hit shunemitiskan.” Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. 13 (S) Sedan sade han till honom: ”Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?” Men hon svarade: ”Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk.” 14 Då frågade han: ”Vad kan jag då göra för henne?” Gehasi svarade: ”Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal.” 15 Då sade han: ”Kalla på henne.” Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisha sade: 16 (T) ”Nästa år vid just den här tiden ska du ha en son i famnen”. Hon svarade: ”Nej, min herre, du gudsman! Inbilla inte din tjänarinna något sådant.” 17 Men kvinnan blev havande och födde en son nästa år, just vid den tid som Elisha hade sagt till henne.

18 När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. 19 Då började han klaga för sin far: ”Mitt huvud! Mitt huvud!” Fadern sade till sin tjänare: ”Ta honom och bär honom till hans mor.” 20 Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. 21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut.

22 Därefter kallade hon på sin man och sade: ”Sänd till mig en av tjänarna med ett åsnesto. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka.” 23 Han sade: ”Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad[z] eller sabbat?” Hon svarade: ”Oroa dig inte.” 24 Sedan lät hon sadla åsnan och sade till sin tjänare: ”Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till.” 25 (U) Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel[aa].

När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: ”Se, där är shunemitiskan. 26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: ”Ja.” 27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter[ab]. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: ”Låt henne vara, för hennes själ är bedrövad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det.” 28 Och hon sade: ”Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?”

29 (V) Då sade han till Gehasi: ”Spänn bältet om dig[ac] och ta min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte.” 30 Men pojkens mor sade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte.” Då stod han upp och följde med henne.

31 Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisha och berättade det för honom och sade: ”Pojken har inte vaknat.”

32 När Elisha kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. 33 (W) Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren. 34 (X) Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. 35 Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.

36 (Y) Elisha ropade på Gehasi och sade: ”Kalla på shunemitiskan.” Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: ”Ta din son[ad].” 37 Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Döden i grytan

38 (Z) Elisha kom tillbaka till Gilgal medan svält rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: ”Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.” 39 En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han manteln full med något som liknade gurkfrukter[ae]. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var. 40 De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: ”Det är döden i grytan, gudsman!” Och de kunde inte äta. 41 Då sade han: ”Hämta lite mjöl!” Han kastade det i grytan och sade: ”Ös upp åt folket och låt dem äta.” Och nu fanns inget skadligt mer i grytan.

Hundra män mättas

42 (AA) Det kom en man från Baal-Shalisha[af] och han hade med sig förstlingsbröd[ag] åt gudsmannen, tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade Elisha: ”Ge det åt folket att äta.” 43 Men hans tjänare sade: ”Hur kan jag sätta fram det här till hundra män?” Han sade: ”Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: De ska äta och få över.” 44 Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som Herren hade sagt.

Naaman botas från spetälska

Naaman[ah], den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, eftersom Herren genom honom hade gett seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk[ai].

Arameerna hade varit ute på plundringståg och fört med sig en ung flicka som fånge från Israels land. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru. Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” Då gick Naaman och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.” Kungen i Aram svarade: ”Res du dit, så ska jag skicka brev till Israels kung.”

Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld[aj] och dessutom tio högtidsdräkter. Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du ska befria honom från hans spetälska.” (AB) När Israels kung[ak] hade läst brevet, rev han sönder sina kläder[al] och sade: ”Är jag då Gud, så att jag kan döda och göra levande, eftersom han skickar mannen till mig för att jag ska befria honom från hans spetälska? Ni märker och ser hur han söker strid med mig.”

När gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så ska han förstå att det finns en profet i Israel.” Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus[am]. 10 (AC) Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”

11 Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. 12 Är inte Damaskus floder Abana[an] och Parpar[ao] bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede.

13 Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” 14 (AD) Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

15 Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Ta nu emot en gåva av din tjänare.” 16 Men han svarade: ”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något.” Fastän han bad honom om och om igen att ta emot, så ville han inte. 17 Då sade Naaman: ”Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord[ap] som ett par mulåsnor kan bära. För din tjänare vill inte offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar mer, utan bara åt Herren. 18 Men detta må Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons[aq] tempel för att böja knä där och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare att jag böjer knä i Rimmons tempel.” 19 Elisha sade till honom: ”Gå i frid.”

Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg, 20 tänkte Gehasi, gudsmannen Elishas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade med sig. Så sant Herren lever, jag ska springa efter honom och försöka få något av honom. 21 Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman.

När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: ”Är allt bra?” 22 Han svarade: ”Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd. Ge dem en talent[ar] silver och två högtidsdräkter.” 23 Naaman svarade: ”Var snäll och ta två talenter!” Och han bad honom enträget och knöt in två talenter silver i två säckar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade det åt två av sina tjänare, som bar alltsammans framför honom.

24 Men när Gehasi kom upp på höjden[as], tog han gåvorna ur deras hand och lade dem i förvar i huset. Sedan lät han männen gå sin väg. 25 Därefter gick han och trädde fram inför sin herre. Då frågade Elisha honom: ”Varifrån kommer du, Gehasi?” Han svarade: ”Din tjänare har inte varit någonstans.” 26 Då sade han till honom: ”Menar du att jag inte var med i min ande när en man vände om från sin vagn och mötte dig? Är det här en tid att skaffa sig silver och kläder, olivlundar, vingårdar, får och kor, tjänare och tjänarinnor? 27 (AE) Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina ättlingar för evigt.” Så gick Gehasi ut från honom, vit som snö av spetälska.

Elisha och den tappade yxan

Profetlärjungarna sade till Elisha: ”Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. Så låt oss gå till Jordan[at] och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara.” Han svarade: ”Gå ni.” Men en av dem sade: ”Jag ber dig: Kom med dina tjänare!” Han svarade: ”Ja, jag kommer med.” Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.

Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet[au] i vattnet. Då skrek han till och sade: ”O, min herre! Yxan var lånad.” Gudsmannen frågade: ”Var föll den i?” Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. Sedan sade han: ”Ta nu upp det.” Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: ”På den och den platsen ska jag slå läger”, sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: ”Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där.” 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

11 Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: ”Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?” 12 Då svarade en av hans tjänare: ”Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” 13 Han sade: ”Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom.” Man berättade då för honom att han var i Dotan[av]. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.

15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ”O, min herre, vad ska vi ta oss till?” 16 (AF) Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” 17 (AG) Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

18 (AH) När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: ”Slå detta folk med blindhet.” Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. 19 Elisha sade då till dem: ”Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter.” Och han förde dem till Samaria.

20 Men när de kom till Samaria, sade Elisha: ”Herre, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: ”Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?” 22 (AI) Han svarade honom: ”Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka[aw] och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen.” 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver[ax] och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver[ay].

26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och kung, hjälp mig!” 27 Han svarade: ”Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” 28 (AJ) Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son.” 30 (AK) När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 (AL) Och han sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag.”

32 (AM) Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: ”Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom.” 33 (AN) Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: ”Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?”

Elisha svarade: ”Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel[az].” Officeren som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske?” Elisha sade: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.”

De spetälska vid Samarias stadsport

(AO) Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför stanna här tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu medan där är svält, så kommer vi att dö där. Och stannar vi här kommer vi också att dö. Så låt oss gå över till arameernas läger. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så låt oss dö.” I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger.

Men när de kom till utkanten av lägret, då fanns inte en människa där. (AP) Herren hade nämligen låtit det höras ett dån av vagnar och hästar, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hetiternas kungar[ba] och egyptiernas kungar för att överfalla oss!” Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.

När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.”

10 Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” 11 De som höll vakt vid porten ropade ut det, och man berättade det också inne i kungens hus.

12 Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag ska tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de ska gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt ska komma in i staden.” 13 Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de hästar som fortfarande finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Annars går det med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.”

14 Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Kör bort och se efter.” 15 De körde efter dem ända till Jordan. Då fick de se hela vägen full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig när de flydde. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.

16 Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. 17 Officeren som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Det blev så enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 För när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, 19 då sade officeren till gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.” 20 Så hände honom också, för han dog när folket trampade ihjäl honom i porten.

Shunemitiskan och de sju svältåren

(AQ) Elisha sade till kvinnan vars son han hade uppväckt till livet: ”Res dig och dra bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på svält och den ska komma över landet i sju år.” Då bröt kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land[bb] i sju år.

Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: ”Berätta för mig om alla de storverk som Elisha har gjort.” Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, kom kvinnan vars son han uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: ”Min herre kung! Här är kvinnan, och här är hennes son som Elisha uppväckte.” Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne, och kungen sade: ”Skaffa tillbaka allt som tillhör henne, och dessutom all avkastning på marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.”

Elisha och Arams kung Ben-Hadad

Elisha kom till Damaskus[bc] medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för honom att gudsmannen hade kommit dit, (AR) sade kungen till Hasael: ”Ta med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag kommer att bli frisk från den här sjukdomen.”

Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: ”Din son Ben-Hadad, kung av Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Kommer jag att bli frisk från denna sjukdom?” 10 Elisha svarade honom: ”Gå och säg till honom: Du ska bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå ska dö.”

11 Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom tills han blev besvärad. Sedan började han gråta. 12 (AS) Då sade Hasael: ”Varför gråter min herre?” Han svarade: ”Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att göra Israels barn. Du kommer att sätta eld på deras befästa platser, döda deras unga män med svärd, krossa deras spädbarn och skära upp deras havande kvinnor.” 13 (AT) Hasael sade: ”Vad är din tjänare, den hunden, att han skulle kunna göra så stora ting?” Elisha svarade: ”Herren har uppenbarat för mig att du ska bli kung över Aram.”

14 Han gick ifrån Elisha och kom till sin herre, som frågade honom: ”Vad sade Elisha till dig?” Han svarade: ”Han sade till mig att du ska bli frisk igen.” 15 Men dagen därpå tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Det blev hans död. Och Hasael blev kung[bd] efter honom.

Joram blir kung i Juda

16 (AU) I Israels kung Jorams, Ahabs sons, femte regeringsår, medan Joshafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Joshafats son, kung i Juda. 17 Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[be] i Jerusalem. 18 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19 (AV) Men Herren ville ändå inte förgöra Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

20 (AW) I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. 21 Då drog Joram över till Sair[bf] med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna som omringat honom samt befälhavarna över deras vagnar, men folket flydde till sina tält.

22 (AX) Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna. 23 Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 24 (AY) Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.

Ahasja blir kung i Juda

25 (AZ) I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 26 (BA) Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år[bg] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung. 27 Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.

28 Han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son[bh], och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead[bi]. Men Joram blev sårad av arameerna. 29 (BB) Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel läka såren som arameerna hade gett honom vid Ramot i striden mot kung Hasael av Aram. Och Juda kung Ahasja, Jorams son, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom han låg sjuk.

Footnotes

  1. 2:1 När   Någon gång efter 852 f Kr (jfr 2 Krön 21:5, 12).
  2. 2:1 Gilgal   Plats nära Jeriko, en bas för både Josua (Jos 4:19f) och Samuel (1 Sam 7:16).
  3. 2:2 Betel   Tempelstad ca 2 mil väster om Gilgal (1 Mos 35:1f, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f).
  4. 2:4 Jeriko   Urgammal stad på Jordanslätten (Jos 2 och 6), ca 2 mil öster om Betel.
  5. 2:6 Jordan   Floden låg ca 8 km öster om Jeriko. Här hade floden delat sig för Josua (Jos 3). Längre mot sydost ligger berget Nebo där Mose hade slutat sina dagar (5 Mos 34).
  6. 2:9 dubbel arvslott   Den förstföddes andel (5 Mos 21:17) som faderns efterträdare.
  7. 2:12 vagnar och ryttare   Det förnämsta uttrycket för militär styrka (jfr 6:14, 7:6, 18:24, Ps 20:8).
  8. 2:13 Elias mantel   Profetmanteln som hade lagts över honom vid hans kallelse (1 Kung 19:19).
  9. 2:19 bär ingen frukt   Annan översättning: ”orsakar missfall”. Flera förklaringar har föreslagits, t ex parasiter med snäckfeber eller radioaktiva partiklar.
  10. 2:21 salt   Symboliserar renhet och förbundstrohet (jfr 3 Mos 2:13).
  11. 2:23 unga pojkar   Hebr. náar används även om unga män, t ex Isak (1 Mos 22:5 med not) eller Salomo (1 Kung 3:7).
  12. 2:23 Upp med dig   Dvs försvinn liksom Elia (vers 11).
  13. 2:23 flintskalle   I motsats till den kanske hårige Elia (1:8). Hår förknippades med andlig kraft (4 Mos 6:5, Dom 16:17).
  14. 3:1 Joram … tolv år   Ca 852-841 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”.
  15. 3:4 Mesha   För att fira frigörelsen från Israel (vers 27) reste han en stele (stenstod) som i dag finns i Louvren. I inskriptionen anklagar han Israel för förtryck, prisar sin gud Kemosh och beskriver att han sedan dödade alla män i de israelitiska gränsstäderna Nebo och Atarot (4 Mos 32:3) och ”helgade” kvinnorna åt Kemosh.
  16. 3:5 uppror   Moabs anfall i 2 Krön 20 kom antingen efter eller före Israels krigståg i 2 Kung 3.
  17. 3:8 genom Edoms öken   Runt Döda havet söderifrån, för att undvika Moabs befästningar mot norr.
  18. 3:13 din fars profeter och din mors profeter   Ahabs och Isebels profeter för Baal och Ashera (1 Kung 18:19).
  19. 3:15 spelar harpa   Musik förknippades med profetisk inspiration (1 Sam 10:5, 1 Krön 25:1f).
  20. 3:25 Kir-Hareset   Betyder ”ruinmuren”, en omskrivning för huvudstaden Kir-Moab i södra Moab.
  21. 3:27 sin förstfödde son   Annan översättning: ”hans förstfödde son” (alltså den edomitiske kungens).
  22. 3:27 stark vrede   Oklar vers. Kan syfta på moabiternas, edomiternas, Guds eller israeliternas egen vrede.
  23. 4:1 slavar   En skuldsatt israelit skulle arbeta av skulden i sex år och sedan vara fri (5 Mos 15:12f).
  24. 4:8 Shunem   By på slätten knappt en mil söder om Nasaret, hemort för Abishag (se 1 Kung 1:3).
  25. 4:10 rum på taket   Taket fungerade som en avskild uteplats (Apg 10:9, Ords 21:9).
  26. 4:23 nymånad   Varje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (1 Sam 20:5f).
  27. 4:25 berget Karmel   Åsrygg ca 2 mil väster om Shunem (se 1 Kung 18:19).
  28. 4:27 tog hon tag om hans fötter   Ödmjukt vädjande gest, vanlig i mesopotamiska texter (jfr Matt 28:9).
  29. 4:29 Spänn bältet om dig   Så att den långa manteln inte hindrade rörelserna (jfr 1 Kung 18:46).
  30. 4:36 Ta din son   Jesus uppväckte senare en änkas son i grannbyn Nain ca 2 km åt nordost (Luk 7:11f).
  31. 4:39 vild slingerväxt … något som liknade gurkfrukter   Tolkas ofta som den giftiga kolokvinten, vars gula frukter också kallas sodomsäpplen.
  32. 4:42 Baal-Shalisha   Okänd plats, troligen i västra Israel.
  33. 4:42 förstlingsbröd   Skulle frambäras till prästen strax efter påsken (3 Mos 23:10).
  34. 5:1 Naaman   Betyder ”behaglig”. Jesus nämner honom som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:27).
  35. 5:1 spetälsk   Hebr. saráat används även om andra hudsjukdomar. Se 3 Mos 13-14.
  36. 5:5 tio talenter silver och 6 000 siklar guld   Ca 300 kg silver och 60 kg guld.
  37. 5:7 Israels kung   Troligen Joram (3:1f).
  38. 5:7 rev han sönder sina kläder   Uttryck för sorg och bestörtning (jfr 2:12, 6:30, 11:14).
  39. 5:9 Elishas hus   Kanske i Gilgal (3:38), bara några kilometer väster om floden Jordan.
  40. 5:12 Abana   Andra handskrifter: ”Amana”, floden i Damaskus som i dag kallas Barada.
  41. 5:12 Parpar   Okänd flod, troligen Awaj söder om Damaskus.
  42. 5:17 jord   Troligen för att bygga ett altare enligt Herrens bud (se 2 Mos 20:24).
  43. 5:18 Rimmon   Troligen Rammán, ”dundraren”, en titel för arameernas stormgud Hadad.
  44. 5:22 en talent   Ca 30 kg silver, långt mycket mer än en arbetare tjänar under en livstid.
  45. 5:24 höjden   Hebr. ófel, en höjd i en stad (jfr not till Ords 9:3), kanske i Betel eller Samaria.
  46. 6:2 Jordan   Under gammaltestamentlig tid var Jordandalen tätbevuxen (Jer 12:5).
  47. 6:5 yxjärnet   Under tidig järnålder (800-tal f Kr) var järnredskap fortfarande dyra och värdefulla.
  48. 6:13 Dotan   Stad ca 1,5 mil norr om Samaria med goda betesmarker (1 Mos 37:17).
  49. 6:22 äta och dricka   Förknippades med fredsfördrag (jfr 1 Mos 26:30, 31:46).
  50. 6:25 åttio siklar silver   Drygt 800 gram, flera årslöner.
  51. 6:25 en fjärdedels kab … fem siklar silver   En tredjedels liter kostade drygt 50 gram silver.
  52. 7:1 två sea-mått korn för en sikel   Ca 14 liter och drygt 10 gram silver, flerdubbelt det normala sädespriset men fortfarande överkomligt (jfr 6:25).
  53. 7:6 hetiternas kungar   Småriken i östra nuvarande Turkiet som ofta varit i krig med arameerna.
  54. 8:2 filisteernas land   Den välbevattnade Gazaremsan där även Abraham sökte mat (1 Mos 20, 26).
  55. 8:7 kom till Damaskus   Arameernas huvudstad, ca 20 mil nordost om Samaria. Året var 842 f Kr.
  56. 8:15 Hasael blev kung   Ca 842 f Kr. Hasael betyder ”Gud har sett”. Även den assyriske kungen Shalmaneser III anklagade på en kilskriftstavla Hasael för att ha mördat sin far Ben-Hadad. Själv skrev Hasael på Tel Dan-stelen att hans gud Hadad hade gjort honom till kung.
  57. 8:16f Joram … åtta år   Ca 848-841 f Kr, samregent med sin far Joshafat från 853 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”. Se även 2 Krön 21.
  58. 8:21 Sair   Okänd stad. Möjligen variant av Seir (Edom, 2 Krön 20:10) eller gränsstaden Soar.
  59. 8:26 Ahasja … ett år   Ca 841 f Kr. Ahasja betyder ”Herren griper”. Se även 2 Krön 22.
  60. 8:28 Joram, Ahabs son   Kung i Israel ca 852-841 f Kr och kusin till sydrikets kung Ahasja.
  61. 8:28 Ramot i Gilead   Omstridd centralort nära östra gränsen mot arameerna (1 Kung 4:13, 22:3f).

Elias himmelsfärd

Nu var tiden inne för Herren att hämta Elia upp till himlen i en stormvind. När Elia och Elisha lämnade Gilgal, sa Elia till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.” ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” svarade Elisha.

Därför gick de tillsammans till Betel. Där kom profetskaran som höll till i Betel fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!”

”Elisha, stanna kvar här, för Herren har sänt mig till Jeriko”, sa Elia. Men Elisha svarade som förra gången: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” Därför gick de tillsammans till Jeriko.

I Jeriko kom profetskaran som fanns där fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!” ”Stanna här nu”, sa Elia sedan till Elisha, ”för Herren har sänt mig till floden Jordan.” Men Elisha svarade som förut: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!”

De gav sig alltså iväg tillsammans. Femtio man ur profetskaran stod på avstånd, mitt emot platsen där de två ställde sig vid Jordan. Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torrskodda över till andra sidan.

”Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån?” frågade Elia när de gick över. ”Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har”, bad Elisha. 10 ”Du har bett om något mycket svårt”, svarade Elia. ”Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär, annars inte.”

11 Medan de gick där och samtalade med varandra, kom plötsligt en vagn av eld och den drogs av hästar som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.

12 Elisha såg det och ropade: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!”

När Elia försvann ur sikte, rev Elisha sönder sin mantel. 13 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. 14 Där tog han manteln som fallit av honom och slog med den på vattnet.

”Var är Herren, Elias Gud?” frågade han. När Elisha slog på vattnet, delade det sig, och Elisha kunde gå över.

15 ”Anden som vilade över Elia är nu över Elisha!” sa profetskaran från Jeriko som stått på avstånd och sett på honom. Sedan gick de fram till Elisha och böjde sig ner på marken inför honom. 16 De sa till honom: ”Herre, vi, dina tjänare, har femtio duktiga män bland oss. Låt dem gå och leta efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.” ”Nej, sänd inte ut dem”, svarade Elisha.

17 Men de var så envisa att han till slut fick ge med sig: ”Låt dem gå och leta då”, sa han. Och femtio män skickades iväg, och de letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.

18 Elisha var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. ”Jag sa ju att ni inte skulle gå”, sa han.

Elisha

(2:19—8:15; 13:14-25)

Elisha renar Jerikos vatten

19 Nu talade stadens män till Elisha: ”Staden ligger vackert, som du kan se, herre, men vattnet är mycket dåligt, och det ger missväxt[a].” 20 ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den”, sa profeten. De gav honom då vad han begärde. 21 Han gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och sa: ”Så säger Herren: ’Jag har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.’ ”

22 Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisha hade sagt.

Elisha blir hånad

23 Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar från staden och började driva med honom: ”Upp med dig, flintskalle, upp med dig, flintskalle!” 24 Då vände han sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av dem.

25 Sedan gick Elisha till berget Karmel, innan han återvände till Samaria.

Elisha förutsäger segern över Moab

Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest. Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.

Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar, men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel. Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén. Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.” ”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.

Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.

10 ”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har Herren fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?” 11 Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon Herrens profet här, så att vi kan rådfråga Herren?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer[b].” 12 ”Han har Herrens ord med sig”, sa Joshafat.

Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.

13 Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!”

”Nej”, svarade kung Joram. ”Herren har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”

14 ”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha. 15 ”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!”

Och medan harpan spelade kom Herrens hand över Elisha.

16 Han sa: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop här i dalen! 17 Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka. 18 Det här är bara början, för Herren ska överlämna Moab åt er. 19 Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”

20 Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.

21 Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen. 22 Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.

23 ”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”

24 Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.

26 När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades. 27 Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.

Elisha förser en änka med olja

En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och sa till Elisha: ”Din tjänare, min man, har dött. Du vet att han fruktade Herren, men nu kommer fordringsägaren och tar mina båda söner till slavar.” ”Vad kan jag göra för dig?” frågade Elisha. ”Vad har du i huset?” ”Jag, din tjänarinna, har ingenting alls. Bara lite olja i krukan”, svarade hon. ”Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och inte bara några få”, sa han till henne. ”Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Häll olja i alla krukor och kannor och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.”

Hon gick från honom, stängde dörren efter sig och sina söner, och de bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra, tills allesammans var fulla till brädden. ”Ge mig en kanna till”, sa hon till en av sönerna. ”Det finns inga fler”, svarade han, och genast tog oljeflödet slut.

När hon gick till gudsmannen och talade om vad som hade hänt, sa han till henne: ”Gå och sälj oljan! Sedan kan du betala din skuld, och det som blir över kan du och dina söner leva av.”

En barnlös kvinna blir lovad en son

En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat.

”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. 10 ”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.”

11 En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. 12 Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!”

När hon kom, 13 sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon.

14 ”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” 15 ”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha.

När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. 16 Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon.

17 Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt.

Kvinnans son blir sjuk och dör

18 En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. 19 Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna.

20 Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. 21 Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. 22 Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.”

23 ”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon.

24 Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.”

25 Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! 26 Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi.

27 Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och Herren har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.”

28 ”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon.

Elisha uppväcker den döde pojken

29 Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.”

30 ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne.

31 Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.”

32 När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. 33 Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren. 34 Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. 35 Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen.

36 Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!”

37 Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.

En förgiftad stuvning blir ätlig

38 Elisha återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när profetskaran satt framför honom bad han sin tjänare: ”Ta fram en stor gryta och gör i ordning en stuvning åt männen!”

39 En av männen gick då ut för att samla växter och kom tillbaka med manteln full av frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan, trots att ingen kände till dem. 40 Men när stuvningen östes upp och männen började äta, utbrast de: ”Döden är i grytan, du gudsman!” Och de kunde inte äta maten.

41 ”Ge mig lite mjöl”, sa Elisha. Han tog mjölet och kastade det i grytan. ”Ös upp, fortsätt och ät!” sa han. Och nu var det inte längre något skadligt i grytan.

En liten säck mjöl räcker till många

42 En dag kom en man från Baal Shalisha. Han hade med sig tjugo kornbröd till gudsmannen, bröd som bakats av mjöl från den första skörden, och färska ax från sin gröda i sin påse. Elisha sa: ”Ge det åt folket att äta!” 43 ”Vad menar du? Skulle det här räcka till hundra personer?” invände hans tjänare. ”Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: ’Det ska räcka åt alla och till och med bli över’ ”, sa Elisha.

44 Han gjorde i ordning maten åt dem, och det blev som Herren hade sagt.

Den spetälske Naaman blir botad

Naaman var överbefälhavare för den arameiske kungens här, och kungen där satte stort värde på honom, därför att Herren genom honom räddat Aram från dess fiender. Han var en ansedd stridsman, men han led av spetälska.

Enheter av araméer hade gått in i Israel och tagit en liten flicka som fånge, och hon fick komma i tjänst hos Naamans hustru. En dag sa flickan till sin husmor: ”Jag önskar att min herre kunde besöka profeten i Samaria. Han skulle säkert bota honom från spetälskan.”

Naaman berättade för sin herre vad den israelitiska flickan hade sagt.

”Res du dit”, sa kungen till honom. ”Jag ska skriva ett rekommendationsbrev till kungen i Israel.”

Naaman gav sig iväg med tio talenter silver, sextusen siklar guld[c] och dessutom tio uppsättningar kläder. I brevet han tog till Israels kung stod det: ”Tillsammans med det här brevet sänder jag min tjänare Naaman till dig, för att du ska bota honom från hans spetälska!”

När kungen i Israel läste brevet, rev han sönder sina kläder och sa: ”Är jag Gud som kan döda och ge liv igen? Han skickar hit en spetälsk och vill att jag ska göra honom frisk! Är jag då kanske Gud, som kan ge och ta liv? Nej, ni ser väl att han bara söker sak med mig.”

Men när gudsmannen Elisha fick höra att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, skickade han ett meddelande till honom: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Sänd mannen till mig, så ska han inse att det finns en profet i Israel!”

Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade utanför Elishas hus. 10 Elisha skickade bud till honom att han skulle gå och bada i floden Jordan sju gånger. Då skulle hans hud bli frisk igen och han själv bli ren. 11 Men Naaman blev arg och for sin väg.

”Jag tycker att han åtminstone borde ha kommit ut själv och ställt sig där och åkallat Herrens, sin Guds namn”, sa han. ”Jag hade väntat mig att han skulle stryka med sin hand över det sjuka stället och botat spetälskan. 12 Är inte floderna Amana och Parpar i Damaskus bättre än alla vattendrag i Israel? Om det är floder jag behöver, kan jag bada hemma och bli ren.” Sedan for han ilsken därifrån.

13 Men hans tjänare gick till honom och sa: ”Min fader, om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du ha gjort det, eller hur? Därför borde du också lyda honom nu när han säger att du ska göra något så enkelt som att gå och bada för att bli frisk.”

14 Naaman for då ner till floden Jordan och doppade sig där sju gånger, precis som gudsmannen hade sagt åt honom. Hans hud blev helt återställd, som på ett litet barn, och han blev ren. 15 Då for han och hela hans sällskap tillbaka till gudsmannen. När han stod där framför honom, sa han: ”Nu förstår jag att det inte finns någon Gud i hela världen, förutom i Israel! Ta nu emot de gåvor som jag, din tjänare, har med mig.”

16 ”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag kan inte ta emot någonting”, svarade Elisha. Naaman försökte övertala Elisha, men han vägrade att ta emot någonting. 17 ”Låt mig, din tjänare, då få med mig hem så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära”, sa Naaman. ”För från och med nu ska jag, din tjänare, inte offra brännoffer eller slaktoffer till någon annan gud än Herren. 18 Men kan Herren förlåta mig en sak? När min herre går till guden Rimmons tempel för att tillbe och lutar sig mot min arm, kan Herren då förlåta mig om jag också böjer mig där i Rimmons tempel? Må Herren förlåta mig det!”

19 ”Gå i frid”, svarade Elisha. Och så for Naaman därifrån och hann ett stycke på väg.

Elishas tjänare skaffar sig förmåner

20 Men gudsmannen Elishas tjänare Gechasi sa för sig själv: ”Min herre lät denne aramé Naaman komma härifrån för lätt, utan att ta emot de erbjudna gåvorna. Så sant Herren lever, jag ska springa efter Naaman och försöka få något av honom.”

21 Gechasi skyndade sig alltså efter Naaman, och när denne fick se honom, steg han ur vagnen och gick fram till honom. ”Jag hoppas att allt står väl till”, sa han. 22 ”Ja, allt är väl, men min herre har skickat mig hit för att säga att två unga profeter från Efraims bergsbygd just har kommit till honom, och han ber dig ge dem en talent silver och var sin uppsättning kläder”, svarade Gechasi.

23 ”Ta två talenter”, sa Naaman och trugade dem på honom. Han knöt in två talenter silver i två påsar och gav honom också högtidskläderna. Två av hans tjänare fick följa med och bära dem åt Gechasi. 24 Men när de kom fram till berget, tog Gechasi påsarna från tjänarna, gömde dem i huset och sände iväg tjänarna.

25 När han kom in till Elisha och ställde sig framför sin herre, frågade denne: ”Var har du varit, Gechasi?” ”Jag, din tjänare, har inte varit någonstans”, svarade han.

26 ”Förstår du inte att jag var där i min ande, när en man steg ur sin vagn för att möta dig?” sa Elisha. ”Är det här den rätta tiden att ta emot pengar, kläder, olivplanteringar, vingårdar, oxar och tjänare? 27 Naamans spetälska ska nu komma över dig och dina barn och barnbarn för alltid.”

Och Gechasi lämnade rummet spetälsk och vit som snö.

Elisha får en yxa att flyta

En dag kom profeterna och pratade med Elisha: ”Rummet där vi samlas inför dig är för litet. Låt oss gå till Jordanfloden, hämta var sin stock och bygga ett hus åt oss där vi kan vara.” ”Ja, gör så”, svarade Elisha.

”Men kan du inte komma med oss, dina tjänare?” föreslog någon. ”Det ska jag göra”, svarade han.

Så gick han med dem. När de kom ner till Jordan började de fälla träd, men när en av dem höll på att fälla ett träd, lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden. ”O min herre”, ropade han. ”Yxan var lånad!” ”Var föll den i?” frågade gudsmannen.

Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisha skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan. ”Plocka upp den!” sa Elisha till honom, och mannen sträckte ut handen och tog upp yxan.

Elisha tar en hel armé till fånga

En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och rådgjorde med sina officerare om var de skulle slå läger, nämnde han en viss plats för dem. Gudsmannen skickade då bud till kungen i Israel för att varna honom att närma sig just den platsen. ”Araméerna planerar att dra samman sina trupper dit”, sa han.

10 Kungen i Israel skickade då bud till den plats som gudsmannen hade nämnt och varnat för, så att de var på sin vakt. Gång på gång varnade Elisha kungen på samma sätt.

11 Kungen i Aram blev bekymrad och sammankallade sina officerare. ”Vill ni inte tala om för mig vem det är av er som står på den israelitiske kungens sida?”

12 ”Det är inte någon av oss, min herre och kung”, svarade en av officerarna. ”Det är profeten Elisha i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.” 13 ”Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom”, befallde kungen. ”Elisha är i Dotan”, var det då någon som upplyste honom om.

14 En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden. 15 När gudsmannens tjänare steg upp på morgonen och såg staden omringad av en armé med hästar och vagnar, blev han orolig. Då ropade han: ”Min herre, vad ska vi göra nu?” 16 ”Var inte rädd! Det finns fler på vår sida än deras”, svarade Elisha.

17 Sedan bad Elisha: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar av eld överallt på höjderna runt omkring Elisha.

18 När araméerna drog fram mot dem, bad Elisha: ”Herre, gör dem blinda!” Herren gjorde som Elisha bad. 19 Då sa Elisha till dem: ”Det här är inte rätt väg och inte heller rätt stad. Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker!” Sedan ledde han dem till Samaria.

20 Så snart de kom fram till Samaria bad Elisha: ”Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se!” Herren öppnade då deras ögon, och de upptäckte att de var inne i Samaria. 21 När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisha: ”Min fader, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?”

22 ”Gör inte det!” svarade Elisha. ”Brukar du döda krigsfångar som du tar med svärd och båge? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem till sin herre igen.” 23 Kungen anordnade då en stor fest för dem och de åt och drack. Sedan skickade han dem hem till sin herre. Från den stunden blev det slut på araméernas räder mot Israels område.

Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut

24 Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria. 25 Det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade åttio siklar[d] silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning[e].

26 En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: ”Hjälp mig, min herre och kung!” 27 ”Om inte Herren hjälper dig, var skulle jag då kunna hämta hjälp?” svarade han. ”Från tröskplatsen eller vinpressen?”

28 Kungen frågade vidare: ”Vad gäller det?” Hon svarade: ”En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. 29 Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att ge sin son för att vi skulle äta honom, så gömde hon honom.”

30 När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder. När han gick på muren kunde man se att han bar säcktyg närmast kroppen.

31 ”Gud får straffa mig, om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud i dag”, sa kungen.

32 Elisha satt i sitt hus tillsammans med stadens äldste, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbäraren kom, sa Elisha till de andra: ”Den där mördaren har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.”

33 Elisha hann knappt säga detta innan budbäraren anlände. ”Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här”, sa kungen. ”Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?”

Elisha svarade: ”Hör Herrens ord! Så säger Herren: I morgon vid den här tiden ska man kunna köpa 8 kilo mjöl eller 16 kilo[f] korn för 1 sikel silver vid Samarias stadsport.”

”Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!” svarade kungens adjutant som kungen stödde sig på. ”Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det!” sa Elisha till honom.

Några spetälska män tar en risk

Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten och de funderade: ”Varför ska vi bara sitta här tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden där det är hungersnöd, kommer vi att svälta ihjäl, och om vi stannar här dör vi då också. Därför kan vi ju lika gärna gå över till araméerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.”

I skymningen gick de ut till fiendens läger, men när de kom dit fanns det ingen där. Herren hade nämligen låtit araméerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. ”Kungen i Israel har lejt hettiterna och egypterna för att anfalla oss”, ropade de. De hade flytt i skymningen och lämnat sina tält, hästar, åsnor och lägret efter sig, precis som det stod, och flytt för livet.

När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i ett av tälten och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde. Sedan gick de till ett annat tält, tog vad som fanns där och gick och gömde det. Men till slut sa de till varandra: ”Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med goda nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går till kungens palats och talar om vad som har hänt.”

10 De återvände till stadsporten och berättade för vakterna vad som hade hänt, att de hade kommit ut till araméernas läger och att de varken sett eller hört en levande varelse där. Hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut. 11 Då ropade vakten genast ut nyheten som fördes till dem inne i palatset, 12 och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: ”Jag förstår nog vad araméerna gjort mot oss. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla från staden, tillfångata oss och inta staden.”

13 En av hans officerare sa: ”Låt några män ta fem av de hästar vi har kvar i staden. Blir de kvar här går det med dem som med alla de israeliter som redan förgåtts. Låt oss alltså skicka några för att se efter!”

14 Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart den arameiska armén hade tagit vägen. 15 De följde efter dem ända till Jordan och fann kläder och andra tillhörigheter som araméerna kastat ifrån sig under hela flykten. Där vände de utsända tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett. 16 Då rusade folket ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att 8 kilo mjöl och 16 kilo korn den dagen såldes för 1 sikel silver, precis som Herren hade sagt.

17 Kungen satte sin adjutant som han brukade stödja sig på till uppsikt över stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta gudsmannen hade förutsagt, när kungen kom till honom. 18 Då hade gudsmannen talat om för kungen att 8 kilo mjöl och 16 kilo korn skulle säljas för 1 sikel silver följande dag vid stadsporten i Samaria.

19 Kungens adjutant hade svarat gudsmannen: ”Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!”

”Du ska få se det med egna ögon, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det!” hade profeten svarat honom.

20 Och så blev det. Han trampades till döds i stadsporten av folket.

En kvinna får tillbaka sin mark

Elisha hade sagt till kvinnan, vars son han hade uppväckt från de döda: ”Ta din familj och flytta till ett annat land, för Herren ska låta en hungersnöd drabba landet, och den kommer att vara i sju år.”

Kvinnan lydde gudsmannens uppmaning och bosatte sig med sin familj i filistéernas land under sju år. När de sju åren hade gått, återvände hon till Israel, där hon sökte upp kungen för att få tillbaka sitt hus och sin mark. Just som hon kom in, höll kungen på att tala med Gechasi, gudsmannens tjänare. ”Berätta för mig om de under Elisha har gjort”, bad kungen honom. Gechasi berättade då för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, och just i det ögonblicket kom kvinnan in, vars son Elisha hade väckt till liv. Hon kom för att be kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. ”Min herre och kung”, sa Gechasi. ”Här är ju kvinnan och pojken, som Elisha förde tillbaka till livet!”

Då frågade kungen ut henne, och hon berättade allt för honom. Sedan gav kungen en av sina tjänstemän i uppdrag att se till att hon fick tillbaka allt det hon hade ägt och dessutom ersättning för den inkomst hon förlorat under hela den tid hon varit borta från landet.

Hasael mördar kung Ben-Hadad

Elisha begav sig till Damaskus i Aram, där kung Ben-Hadad låg sjuk. När han fick veta att gudsmannen var där, sa han till Hasael: ”Ta med dig en gåva och gå till gudsmannen och fråga Herren genom honom om jag kommer att bli frisk igen!”

Hasael gick då för att träffa Elisha och tog med sig det bästa Damaskus hade att erbjuda, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. ”Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har sänt mig hit för att fråga om han kommer att bli frisk”, sa han till Elisha.

10 ”Säg till honom att han ska bli frisk[g]”, svarade Elisha. ”Men Herren har visat mig att han ändå snart kommer att dö.”

11 Elisha stirrade så länge på Hasael att denne blev besvärad, och sedan började gudsmannen gråta. 12 ”Varför gråter du, min herre?” frågade Hasael. ”Därför att jag vet vilka fruktansvärda saker du kommer att göra mot israeliterna”, svarade Elisha. ”Du kommer att bränna ner deras fästningar, döda de unga männen med svärd, krossa de små barnen mot marken och skära upp magen på havande kvinnor.”

13 ”Hur skulle jag, din tjänare, som bara är en hund, kunna göra något sådant?” sa Hasael. ”Herren har uppenbarat för mig att du kommer att bli kung över Aram”, svarade Elisha.

14 När Hasael gick från Elisha och återvände till sin herre, frågade kungen: ”Vad sa han till dig?” ”Han talade om för mig att du skulle bli frisk”, svarade Hasael. 15 Men följande dag tog Hasael en filt, doppade den i vatten och höll den över kungens ansikte tills han dog.

Sedan blev Hasael kung.

Joram regerar i Juda

(2 Krön 21:5-10; 21:20)

16 Under Jorams, Achavs sons, femte regeringsår i Israel, medan Joshafat var kung i Juda, blev Joram, Joshafats son, kung i Juda. 17 Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem. 18 Men han följde kungarna i Israel i spåren, som Achavs familj hade gjort. Han gifte sig med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19 Men eftersom Herren hade lovat sin tjänare David att han alltid skulle låta en lampa brinna för honom och hans ättlingar, utplånade han inte Juda.

20 Under Jorams regering gjorde Edom uppror mot Juda och tog sig en egen kung. 21 Joram drog till Sair med alla sina vagnar. På natten bröt han upp och slog edoméerna som hade omringat honom och hans vagnsbefälhavare, men folket flydde hem. 22 Sedan Edom gjorde uppror har det inte mer stått under Judas makt. Livna gjorde också uppror vid samma tid.

23 Kung Jorams historia i övrigt och vad han gjorde finns nedtecknat i Juda kungars krönika. 24 Joram dog och gick till vila hos sina förfäder. Han blev begraven bland dem i Davids stad.

Achasja regerar i Juda

(2 Krön 22:1-6)

Achasja, Jorams son, blev kung efter honom. 25 Under det tolfte året av Israels kung Jorams, Achavs sons regering, började Achasja, Jorams son, regera i Juda. 26 Achasja var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Israels kung Omri. 27 Han vandrade på samma vägar som Achavs familj och gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Achavs familj hade gjort, och han var ingift i Achavs släkt.

28 Achasja och kung Joram i Israel, Achavs son, gick till krig mot den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Joram blev sårad av araméerna 29 och vände tillbaka till Jisreel för att få sina sår läkta som tillfogats honom vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel, kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom.

Footnotes

  1. 2:19 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. Den kan vara att landet var ofruktbart, men också att vattnet orsakade missfall eller t.o.m. hög barnadödlighet.
  2. 3:11 Vilket betyder att han var Elias tjänare.
  3. 5:5 Ca 350 kilo silver och 70 kilo guld.
  4. 6:25 1 sikel=12 gram.
  5. 6:25 Duvspillning kan också ha varit någon form av frön.
  6. 7:1 De angivna måttenheterna, här omvandlade till kilo, på hebreiska ett resp. två ”sea”, som var en tredjedels efa (efa=20–40 liter) är högst ungefärliga.
  7. 8:10 till honom i denna sats kan möjligen också tolkas som en negation, och i så fall blir översättningen: Säg att han inte kommer att bli frisk.