2 Krönikeboken 17-20

Svenska Folkbibeln 2015

Joshafat blir kung i Juda

17 ^(A) Hans son Joshafat^[a] blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel ² och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit. ³ Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna, ⁴ utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. ^5 (B) Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära. ⁶ Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.

⁷ I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja^[b], Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. ⁸ Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram. ⁹ Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.

^10 (C) Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat. ^11 (D) Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.

¹² Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar^[c] och förrådsstäder i Juda. ¹³ Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem. ¹⁴ Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän, ¹⁵ därefter befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man ¹⁶ och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän. ¹⁷ Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld. ¹⁸ Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid. ¹⁹ Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.

Mika profeterar mot Ahab

18 ^(E) Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål^[d] blev han släkt med Ahab^[e]. ^2 (F) Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.^{[f] 3} Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden.” ⁴ Joshafat sade dock till Israels kung: ”Men fråga först Herren om det.”

⁵ Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand.” ⁶ Men Joshafat sade: ”Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?” ⁷ Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka.” Joshafat sade: ”Kungen ska inte säga så.” ⁸ Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.” ⁹ Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

¹⁰ Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs.” ¹¹ Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”

¹² Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: ”Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka.” ¹³ Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”

¹⁴ När han kom till kungen frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: ”Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand.” ¹⁵ Men kungen sade till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?”

^16 (G) Då sade han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt.” ¹⁷ Då sade Israels kung till Joshafat: ”Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?”

¹⁸ Men Mika sade: ”Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. ¹⁹ Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. ^20 (H) Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? ²¹ Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! ²² Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig.”

^23 (I) Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?” ²⁴ Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.” ²⁵ Men Israels kung sade: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, ²⁶ och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.” ^27 (J) Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”

Ahab dör

^28 (K) Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. ²⁹ Och Israels kung sade till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

³⁰ Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.” ³¹ När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Där är Israels kung!” Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. ³² Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

³³ Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.” ³⁴ Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

Profeten Jehu tillrättavisar Joshafat

19 Joshafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. ^2 (L) Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sade till honom: ”Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig. ^3 (M) Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud.”

Joshafats reformer

⁴ Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud. ^5 (N) Och han tillsatte domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. ^6 (O) Han sade till domarna: ”Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer. ^7 (P) Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren vår Gud finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor.”

^8 (Q) Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, ⁹ befallde han dem: ”Så ska ni göra i vördnad för Herren, uppriktigt och med hängivet hjärta. ¹⁰ Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er. ¹¹ Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god.”

Joshafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan kom moabiterna^[g] och ammoniterna och med dem andra ammoniter^[h] för att strida mot Joshafat. ² Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,^[i] det vill säga En-Gedi.” ^3 (R) Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. ⁴ Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

⁵ Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. ^6 (S) Han sade: ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? ⁸ De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: ^9 (T) Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.

^10 (U) Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. ¹¹ Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. ^12 (V) Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.”

¹³ Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. ¹⁴ Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. ¹⁵ Han sade: ”Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. ¹⁶ Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken^[j], och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. ^17 (W) Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er.”

¹⁸ Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. ¹⁹ Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

^20 (X) Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” ^21 (Y) Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.”

²² Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. ^23 (Z) Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

²⁴ När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. ²⁵ Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder^[k] och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. ²⁶ Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen^[l]. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

²⁷ Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. ²⁸ De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. ²⁹ Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. ³⁰ Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Slutet av Joshafats regering

^31 (AA) Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba^[m] och var dotter till Shilhi. ³² Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

³³ Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

^34 (AB) Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

³⁵ Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja^[n], trots att Ahasja levde ogudaktigt. ³⁶ Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. ^37 (AC) Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: ”Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet.” Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.