42 (A) De såg sig omkring,
        men ingen räddare fanns,
    till Herren,
        men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem till stoft på marken,
    jag krossade dem
        och trampade ner dem
            som smuts på gatan.

44 Du räddade mig ur mitt folks strider,
    du bevarade mig
        som ett huvud över hednafolk,
    folk jag inte kände blev mina tjänare.

Read full chapter