42 De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare,
till Herren, men han svarade dem inte.
43 Jag stötte sönder dem till stoft på marken,
jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig till ett huvud för hednafolk,
folkslag jag inte kände blev mina tjänare.

Read full chapter