² Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.

³⁹ Om din landsman blir fattig och säljer sig själv till dig, får du inte behandla honom som en slav ⁴⁰ utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till friåret. ⁴¹ Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och till sina fäders egendom. ⁴² För israeliterna är mina tjänare och jag ledde dem ut ur Egypten. Därför ska de inte säljas som vanliga slavar. ⁴³ Utsätt honom inte för hård behandling. Frukta din Gud! ⁴⁴ Men du kan köpa slavar eller slavinnor från andra folk som bor i närheten ⁴⁵ och likaså barn från de utlänningar som tillfälligt bor bland er samt deras familjemedlemmar som föds i landet. De förblir er egendom.

⁴⁶ Dem kan ni lämna över till era barn som egendom och ha som slavar för alltid. Men ingen av era bröder bland israeliterna får behandlas hårt.

⁴⁷ Om en utlänning eller någon som tillfälligt bor bland er blir rik och din landsman blir fattig och säljer sig till utlänningen eller den tillfälligt bosatte eller dennes familj ⁴⁸ kan han återlösas av en av sina bröder, ⁴⁹ sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet. ⁵⁰ Priset på hans frihet ska han och hans köpare låta stå i proportion till antalet år från det han sålde sig och som är kvar fram till friåret eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år. ⁵¹ Om det är många år kvar, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig. ⁵² Om det bara är några få år kvar till friåret, ska han betala en summa beräknad efter antalet år. ⁵³ Han ska behandlas som en anställd tjänare år för år. Se till att han inte behandlas hårt.

⁵⁴ Om han ännu inte har blivit återlöst när friåret är inne, ska han och hans barn friges då ⁵⁵ för israeliterna tillhör mig och är mina tjänare. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

Slavar

(2 Mos 21:2-6)

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året

¹¹ Lämna genast tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och avskriv alla fordringar ni har på dem, till varje minsta del av pengar, säd, vin eller olja.”

¹² De svarade: ”Vi ska ge tillbaka allt och inte kräva något mer av dem. Vi ska göra som du har sagt. Sedan sammankallade jag prästerna och lät dessa avlägga en ed inför dem att de skulle hålla sina löften. ¹³ Jag skakade ur mantelvecket och sa: ”Gud kommer att på samma sätt skaka bort från sitt hem och från sina ägor var och en av er som inte håller vad han lovat. En sådan man blir utskakad och utblottad.”

”Amen”, ropade hela församlingen och prisade Herren. Folket höll sitt löfte.

¹⁴ Från den dag jag blev ståthållare i Juda, från Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra år, i tolv år, avstod jag och mina män från det underhåll som en ståthållare normalt skulle ha. ¹⁵ Ståthållarna före mig hade lagt tunga bördor på folket och krävt att få ett halvt kilo silver^[a] om dagen till mat och dryck. Dessutom hade deras tjänare tyranniserat folket. Men så gjorde inte jag, eftersom jag fruktade Gud.

¹⁶ Jag ägnade mig åt arbetet på muren, och mina tjänstemän var där för att arbeta. Vi^[b] skaffade oss ingen egen mark.

¹⁷ Vid mitt bord åt 150 judar och styresmän, förutom alla besökare från länder runt omkring. ¹⁸ Varje dag tillagades det för min räkning en oxe, sex utsökta får och även fåglar samt var tionde dag mängder av vin. Ändå krävde jag inte det underhåll som ståthållaren har rätt till, eftersom detta folk redan var så hårt tyngt.

¹⁹ ”Min Gud, kom ihåg allt jag gjort för detta folk, och räkna mig det till godo.”