³³ Därför sa han till Aron att skaffa ett kärl och hälla upp ett omermått manna i det och placera det inför Herren för att förvaras åt kommande generationer. ³⁴ Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde kärlet inför förbundstecknet^[a] för att förvaras där.

³⁵ Under fyrtio år åt israeliterna manna, ända tills de kom in i Kanaans land, som var bebott; de åt manna tills de kom till gränsen till Kanaan. ³⁶ En omer är en tiondels efa.^[b]

⁸ När han kom tillbaka nästa dag, grönskade Arons stav som representerade Levi stam och inte bara grönskade, utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar. ⁹ Mose bar ut stavarna som låg inför Herren till israeliterna och de såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.

¹⁰ Herren sa till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav vid sidan av arken! Där ska den alltid finnas som en varning för de upproriska. Så gör du slut på deras knotande mot mig och de slipper dö.” ¹¹ Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.

¹² Israeliterna sa till Mose: ”Vi dör ju! Vi förgås allihop! ¹³ Var och en som kommer i närheten av Herrens boning dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?”

⁹ Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.