2 Kungaboken 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elisa förutsäger segern över Moab
3 Ahabs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Josafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.
2 Han var en mycket ond man, men inte så ogudaktig som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den Baalspelare som hans far hade rest.
3 Men trots det höll han fast vid den stora synd som Nebats son Jerobeam hade begått och som hade förlett Israels folk till avgudadyrkan.
4 Kung Mesa i Moab och hans folk var fårfarmare. De hade försett Israel med 100.000 lamm och ull från 100.000 bockar,
5 men efter Ahabs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.
6-8 Joram mönstrade då sin armé och skickade följande meddelande till Josafat, kungen i Juda:Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot honom? Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Mitt folk och mina hästar står till ditt förfogande. Hur har du planerat anfallet? Vi ska gå till anfall från Edoms öken, svarade Joram.
9 De båda arméerna, som så småningom förstärktes med trupper från Edom, gick en omväg genom öknen, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10 Vad ska vi ta oss till? utbrast Israels kung. Har Herren fört oss hit för att låta kungen i Moab besegra oss?
11 Men kung Josafat av Juda frågade: Finns det inte någon Herrens profet här ibland oss som vi kan rådfråga? Elisa är här, svarade en av officerarna i Israels armé. Han var ju Elias lärjunge.
12 Bra! Han är just den man vi behöver, sa Josafat.Kungarna i Israel, Juda och Edom gick alltså för att fråga Elisa till råds.
13 Jag vill inte ha med dig att göra! sa Elisa missnöjt till kung Joram. Du kan gå till dina föräldrars falska profeter!Nej, svarade kung Joram. Herren har fört oss ut hit för att bli besegrade av kungen i Moab!
14 Jag säger inför Gud att jag inte skulle bry mig om dig, om det inte vore för kung Josafats skull, svarade Elisa.
15 Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!Och medan harpan spelade kom Herrens budskap till Elisa:
16 Herren befaller att det ska grävas diken här i dalen för att ta emot vattnet som han ska sända.
17 Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren!
18 Det här är bara början, för Herren ska låta er segra över Moabs armé!
19 Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.
20 Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, inträffade undret! Vatten! Det kom strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt.
21 Under tiden fick folket i Moab höra talas om de tre arméerna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.
22 Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det rött ut, som om det varit blod!
23 Det är blod! utropade de. De tre arméerna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi ut och tar bytet!
24 Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och började döda dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i Moabs land och plundrade vilt.
25 De förstörde städerna och fyllde åkrarna med sten. De fyllde också igen brunnarna och fällde fruktträden. Till slut var det bara fästningen Kir-Hareset kvar att erövra, men också den föll när de gick till anfall.
26 När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett sista desperat försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men han misslyckades.
27 Då hämtade han sin äldste son, som skulle ärva hans tron och ämbete, men till den israeliska arméns förskräckelse dödade kungen sin son och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna avbröt då striden och vände med avsky tillbaka till sitt eget land.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica