Juda kröner David till kung

2 Efter en tid frågade David Herren: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade Herren. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. Herren svarade: ”Till Hebron.”

² David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel. ³ Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron. ⁴ Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda.

När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul, ⁵ skickade han dem detta budskap: ”Herren ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom. ⁶ Herren ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort. ⁷ Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.”

David blir kung över Israel

⁸ Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim ⁹ och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel. ¹⁰ Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David ¹¹ och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader.

Inbördeskrig

¹² Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon. ¹³ Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen. ¹⁴ Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!”^[a]

Joav gick med på det, ¹⁵ och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David. ¹⁶ Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker.

¹⁷ Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper. ¹⁸ Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet, ¹⁹ och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll. ²⁰ Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?”

”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka. ²¹ ”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.

²² Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!”

²³ Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.

²⁴ Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken. ²⁵ Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp ²⁶ och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?”

²⁷ Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!”

²⁸ Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.

²⁹ Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim. ³⁰ Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael. ³¹ Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner.

³² Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.