15 (A) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 (B) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 (C) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Read full chapter

15 När Mose gick upp på berget höljdes det i ett moln. 16 Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade han på Mose från molnet. 17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick upp på berget och in i molnet, och han stannade där uppe i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Read full chapter

Herrens härlighet över tabernaklet

34 (A) Då täckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. 35 Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.

36 Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. 37 Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen. 38 (B) Herrens molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.

Read full chapter

Herrens härlighet

34 Då kom molnet och täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. 35 Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, därför att molnet fanns där och Herrens härlighet fyllde boningen. 36 Och så snart molnet höjde sig från boningen, gick Israels folk vidare. 37 Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp innan det höjde sig igen.

38 Herrens moln vilade över boningen under dagarna och på nätterna fanns en eld i molnet, så att Israels folk alltid kunde se det under hela sin resa.

Read full chapter

(A) Ett har jag begärt av Herren,
        detta söker jag:
    att få bo i Herrens hus
        i alla mina livsdagar,
    för att se Herrens ljuvlighet
        och söka honom i[a] hans tempel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:4 söka honom i   Annan översättning: "besöka".

Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.

Read full chapter

(A) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    Herre Sebaot!
(B) Min själ längtar och trängtar
        till Herrens gårdar,
    min själ och min kropp jublar
        mot levande Gud.

Sparven har funnit sig ett hem
    och svalan ett bo
        där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
        min kung och min Gud.
(C) Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela

(D) Saliga är de
    som har sin styrka i dig,
        som har dina vägar i sitt hjärta.
(E) När de vandrar genom tåredalen[a]
        gör de den rik på källor,
    och höstregnet[b] täcker den
        med välsignelser.
De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.
Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela

10 (F) Gud, se vår sköld,
    se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
        är bättre än tusen andra.
    Jag vill hellre vakta dörren[c]
        i min Guds hus
            än bo i de gudlösas tält,
12 (G) för Herren Gud är sol och sköld,
        Herren ger nåd och ära.
    Inget gott nekar han dem
        som vandrar i fullkomlighet.

13 (H) Herre Sebaot,
    salig är den som förtröstar på dig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 84:7 tåredalen   Annan översättning: "Bakadalen" (strax utanför Jerusalem, se 2 Sam 5:22f).
  2. 84:7 höstregnet   Annan översättning: "Läraren" eller "Lagstiftaren" (så Septuaginta).
  3. 84:11 vakta dörren   Annan översättning: "stå vid tröskeln".

Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    härskarornas Herre!
Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
    Med kropp och själ jublar jag inför dig,
        du den levande Guden.
Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
    där den kan lägga sina ungar:
    dina altaren, härskarornas Herre,
        min kung och min Gud!
Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
    och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla

Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
    de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
När de vandrar genom Bakaträdens dal
    blir den fylld av källor,
    och höstregnet täcker den med välsignelser.[a]
De går från styrka till styrka
    tills de står inför Gud på Sion.

Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
    Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
    och ge akt på din smorde.

11 En enda dag i dina förgårdar
    är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
    än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
    Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
    som lever ostraffligt.

13 Härskarornas Herre,
    lycklig är den som förtröstar på dig!

Read full chapter

Footnotes

  1. 84:7 Versens innebörd i grundtexten är osäker. ”Bakaträdens dal” kan också tolkas som tåredalen (så bl.a. Septuaginta), och välsignelser (med en annan vokalisering) vattenpölar.

Glädjen i att gå till Herrens hus

122 [a]En pilgrimssång av David.

Jag gladdes när man sade till mig:
    "Vi ska gå till Herrens hus."

Read full chapter

Footnotes

  1. 122:1 Ps 42:3, 84:2f.

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:
    ”Kom, så går vi till Herrens hus.”

Read full chapter