10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.

14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

16 (A) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

18 (B) En häxa ska du inte låta leva.

19 (C) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.

20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas[a] åt förintelse.

21 (D) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 (E) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 (F) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

25 (G) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 (H) Om du tar manteln i pant[b] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.

28 (I) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.

29 (J) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 (K) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.

31 (L) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:20 vigas åt förintelse   Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.
  2. 22:26 tar manteln i pant   En daglönare kunde tvingas lämna in sin mantel under den heta arbetsdagen som säkerhet, men skulle återfå den på kvällen vid löneutbetalningen (jfr Matt 20:8).