2 Moseboken 15
Svenska Folkbibeln 2015
Israels lovsång
15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:
”Jag vill lovsjunga Herren,
högt är han upphöjd.
Häst och ryttare störtade han
i havet.
2 (A) Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
Han är min Gud,
jag vill prisa honom,
min fars Gud,
jag vill upphöja honom.
3 (B) Herren är en stridsman,
Herren är hans namn.
4 Faraos vagnar och här
kastade han i havet,
hans utvalda krigsmän
dränktes i Röda havet.
5 Djupen täckte dem,
de sjönk till botten som stenar.
6 Din högra hand, Herre,
är härlig i sin kraft,
din högra hand, Herre,
krossade fienden.
7 I din stora höghet
slog du ner dina motståndare,
du släppte lös din glödande vrede,
den förtärde dem som strå.
8 Av din näsas fnysning[a]
dämdes vattnen upp,
böljorna reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade
i havets djup.
9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
jag ska hinna upp dem,
jag ska dela upp bytet,
släcka min hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
och havet täckte dem,
de sjönk som bly
i de väldiga vattnen.
11 (C) Vem är som du bland gudarna,
Herre?
Vem är som du, härlig i helighet,
värdig fruktan och lovsång,
du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
och jorden slukade dem.
13 (D) Du ledde med din nåd
det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt
till din heliga boning.
14 (E) Folken hörde det och darrade,
ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
Moabs hövdingar bävade,
Kanaans alla invånare
smälte av ångest.
16 (F) Över dem föll skräck och fruktan.
Inför din mäktiga arm stod de
som förstenade
tills ditt folk drog förbi, Herre,
tills folket drog förbi
som du hade köpt.
17 (G) Du för dem in
och planterar dem
på din arvedels berg,
den plats som du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom, Herre,
som dina händer berett.
18 (H) Herren ska regera alltid
och för evigt.”
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd!
Häst och ryttare störtade han
i havet.”
Det bittra vattnet i Mara
22 (I) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (J) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (K) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Read full chapterFootnotes
- 15:8 din näsas fnysning Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.
- 15:20 Mirjam Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
- 15:22 öknen Shur Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
- 15:23 Mar aBetyder ”bitter”.
- 15:27 Elim Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).
Jesaja 40:3-31
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.[a]
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."
6 (B) Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan[b] svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.[c]
7 Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 (C) Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,[d]
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"
10 (D) Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
11 (E) Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 (F) Vem har mätt vattnen
i sin kupade hand
och mätt upp himlens vidd
med sina fingrar?
Vem har samlat jordens stoft
i ett mått,
vägt bergen på en våg
och höjderna i en vågskål?
13 (G) Vem har utforskat Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd
och undervisa honom?[e]
14 Vem rådfrågar han,
vem ska ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 (H) Se, folken är som en droppe
i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han
som ett stoftkorn.
16 Libanons skog
räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ingenting
inför honom,
mindre än noll och tomhet
anser han dem vara.
18 (I) Vem vill ni likna Gud vid?
Vad vill ni jämföra honom med?
19 (J) Hantverkaren gjuter en gudabild,
och guldsmeden belägger den
med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd
att offra så mycket
väljer ett stycke trä
som inte ruttnar.
Sedan söker han
en skicklig hantverkare
som kan forma en gudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?
22 (K) För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.
23 (L) Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.
26 (M) Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 (N) Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.
Footnotes
- 40:3f Citeras i Luk 3:4f, Matt 3:3, Mark 1:3 och Joh 1:23 som profetia om Johannes Döparen.
- 40:6 en annan Jesajarullen från Qumran och Septuaginta: "jag".
- 40:6f Citeras av Petrus i 1 Petr 1:24f.
- 40:9 Sion … Jerusalem, du glädjens budbärarinna Annan översättning: "Du som bär glädjebud till Sion/Jerusalem".
- 40:13 Citeras av Paulus i Rom 11:34 och 1 Kor 2:16.
Jesaja 62:10
Svenska Folkbibeln 2015
10 (A) Gå fram, fram genom portarna,
bana väg för folket!
Röj, röj en väg
och rensa bort stenarna,
res ett baner för folken!
Matteusevangeliet 3:3
Svenska Folkbibeln 2015
3 Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom![a]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation