(A) Då sände Herren över honom kaldeernas,[a] arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna[b]. (B) Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort, (C) också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.

Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom. Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin[c] ända till floden Eufrat.

Jojakin blir kung i Juda

(D) Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader[d] i Jerusalem. Hans mor hette Nehushta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

10 Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. 11 Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den. 12 Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. 13 (E) Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. 14 (F) Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap[e], tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. 15 (G) Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. 16 (H) Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.

17 (I) Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

18 (J) Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år[f] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. 19 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. 20 Det var på grund av Herrens vrede som detta hände med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 24:2 kaldeerna   Arameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar förutsades av profeten Habackuk (Hab 1:6f).
  2. 24:2 genom sina tjänare profeterna   Särskilt Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24).
  3. 24:7 Egyptens bäckravin   Wadi el-Arish, Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5).
  4. 24:8 Jojakin … tre månader   December 598 till mars 597 f Kr, så länge belägringen varade (vers 10). Jojakin betyder ”Herren ska grunda”. Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11).
  5. 24:14 förde … bort i fångenskap   Hesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29.
  6. 24:18 Sidkia … elva år   Ca 597-587 f Kr. Sidkia betyder ”Herren är min rättfärdighet”. Se även 2 Krön 36:11f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2).

Herren skickade då rövarband från kaldéerna, araméerna, moabiterna och ammoniterna mot Juda för att krossa det, precis som han förutsagt genom sina tjänare profeterna. Dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. Han ville fördriva dem på grund av Manasses synder och allt han gjort och utgjutit oskyldigt blod, så mycket att han hade fyllt Jerusalem med det oskyldiga blodet. Herren ville inte förlåta detta.

Jojakims historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

Jojakin regerar i Juda

(2 Krön 36:9-10)

När Jojakim dog och gick till vila hos sina förfäder, blev hans son Jojakin kung efter honom. Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.

Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta och var dotter till Elnatan från Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

10 Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer mot Jerusalem och belägrade staden. 11 Nebukadnessar kom själv dit medan hans trupper belägrade staden. 12 Kung Jojakin av Juda, hans mor, alla hans ämbetsmän och hovmän kapitulerade för honom. Kungen av Babylonien tillfångatog Jojakin i sitt åttonde regeringsår.

13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från Herrens tempel och det kungliga palatsets skattkammare, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka för Herrens hus, allt i enlighet med vad Herren tidigare sagt. 14 Nebukadnessar förde bort hela Jerusalem till exilen: alla officerare och krigare, hantverkare och smeder, sammanlagt 10 000 fångar. Det var bara de fattigaste som blev kvar i landet. 15 Nebukadnessar förde bort Jojakin, kungens mor, hans hustrur, ämbetsmännen och de mäktiga i landet från Jerusalem till Babylon. 16 Soldaterna som fördes bort var 7 000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och smederna uppgick till 1 000. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. 17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

18 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 19 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

20 Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Read full chapter

[a]Vi har syndat som våra fäder,
    vi har gjort fel,
        vi har varit ogudaktiga.

Read full chapter

Vi har syndat liksom våra fäder,
    vi har handlat fel och gjort det onda.

Read full chapter

(A) Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
        och svurit vid gudar
            som inte finns.
    Jag gav dem fullt upp av allt,
        men de var otrogna
    och samlades i skaror
        vid horhusen.
(B) De liknar välnärda,
        brunstiga hingstar,
    var och en gnäggar
        efter sin nästas hustru.
(C) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett folk som detta?

10 (D) Dra upp mot hennes
    vingårdsterrasser
        och förstör dem,
    men gör inte slut på henne helt.
        Riv bort hennes rankor,
            de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
    både Israels hus och Juda hus,
        säger Herren.
12 (E) De har förnekat Herren och sagt:
        ”Han finns inte där.
    Inget ont ska drabba oss,
        svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
        Guds ord är inte i dem.
    Vad de säger ska drabba
        dem själva.”

14 (F) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
        Eftersom ni talar på det sättet,
    se, därför ska jag göra
        mina ord i din mun till en eld
    och detta folk till ved,
        och elden ska förtära dem.
15 (G) Se, jag ska sända ett hednafolk
        mot er fjärran ifrån,
    ni av Israels hus, säger Herren,
    ett starkt hednafolk,
        ett urgammalt folk,
    ett folk vars språk du inte känner
        och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
        de är alla krigare.
17 (H) De ska sluka din skörd
        och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och döttrar,
        de ska sluka dina får och kor,
    de ska sluka dina vinstockar
        och fikonträd.
    Dina befästa städer som du litar på,
        ska de förstöra med svärd.

18 (I) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (J) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”

20 Kungör det för Jakobs hus,
        ropa ut det i Juda och säg:
21 (K) Hör detta,
        du dåraktiga folk utan förstånd!
    Ni har ögon och ser inte,
        ni har öron och hör inte.
22 (L) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

23 (M) Men detta folk har ett motsträvigt
        och upproriskt hjärta.
    De har vänt sig bort
        och gått sin egen väg.
24 (N) De säger inte i sina hjärtan:
    ”Låt oss frukta Herren vår Gud,
        som ger regn i rätt tid
            både höst och vår
    och som skänker oss
        de bestämda skördeveckorna.”

25 (O) Era missgärningar
        har nu bringat detta i olag,
    era synder håller det goda
        borta från er,
26 för bland mitt folk
        finns ogudaktiga människor.
    De ligger i bakhåll
        liksom jägaren ligger på lur,
    de sätter snaror
        och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
        är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit stora och rika,
        de har blivit feta och skinande.
28 (P) Deras onda gärningar
    har ingen gräns,
        de dömer inte rättvist,
    de verkar inte
        för den faderlöses sak
    och hjälper inte den fattige
        att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett hednafolk som detta?

30 (Q) Förfärliga och fruktansvärda saker
        sker i landet.
31 (R) Profeterna profeterar lögn,
    och prästerna styr efter deras råd.
        Så vill mitt folk ha det.
    Men vad ska ni göra
        när slutet på det kommer?

Read full chapter

”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

10 Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
11     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

12 De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
13 Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

14 Därför säger Herren, härskarornas Gud:

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
15     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
16     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
17     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19 Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

20 Meddela detta för Jakobs folk,
    förkunna det i Juda:
21 Hör detta, du dåraktiga folk
    som inget förstår,
som har ögon men inte ser
    och öron men inte hör.
22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
23     Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24     De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
    han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
    och tryggar våra skördeveckor.’
25 Era brott har rubbat den här ordningen,
    era synder har berövat er allt detta goda.

26 Bland mitt folk finns det onda människor
    som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.[a]
27     Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 feta och skinande[b],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
29     Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

30 Fruktansvärda och förskräckliga ting
    har hänt landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
    prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
    Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  2. 5:28 Betydelsen av grundtextens ord är osäker.