Add parallel Print Page Options

Jesaja förutsäger att Juda ska räddas

19 När kung Hiskia hörde deras rapport, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg, och sedan gick han till templet för att be.

Han bad Eljakim och Sebna och några av de ledande prästerna att de skulle klä sig i säcktyg och gå till profeten Jesaja, Amos son, med följande meddelande:

Kung Hiskia säger: 'Det här är en dag fylld av svårigheter, förolämpningar och skam. Det är som när ett barn ska födas men modern inte har kraft att föda fram det.

Men kanske Herren, din Gud, har hört hur den assyriske generalen har smädat den levande Guden och därför vill straffa honom. Så bed nu för den spillra av oss som ännu finns kvar!'

5-6 Då svarade Jesaja: Herren säger: 'Säg till er herre att inte oroa sig över vad han har hört av den assyriske kungens tjänare.

Jag ska se till att en viss rapport får den assyriske kungen att omedelbart återvända hem, och där ska jag se till att han blir dödad.'

När den assyriske generalen fick höra att hans kung hade lämnat Lakis drog han sig tillbaka från Jerusalem och mötte honom i Libna.

Strax efteråt nåddes kungen av meddelandet att den egyptiske kungen Tirhaka stod beredd att anfalla honom. Innan han gav sig i väg för att möta anfallet, skickade han ett meddelande till kung Hiskia:

10 Låt inte lura dig av den gud du tror på. Tro honom inte, när han säger, att jag inte ska inta Jerusalem!

11 Du vet mycket väl vad de assyriska kungarna har gjort överallt där de har dragit fram. De har fullkomligt förintat allt. Varför skulle du vara ett undantag?

12 Har de andra folkens gudar befriat dem, gudarna i Gosan, Haran, Resef och i Eden i Telassar?

13 Vad har hänt med kungarna i Hamat, Arpad, Sefarvaim, Hena och Iva?

Hiskia ber Herren om hjälp

14 Hiskia tog emot brevet från sändebuden, och när han hade läst det, gick han över till templet och bredde ut det inför Herren.

15 Sedan bad han:Herre, Israels Gud, du som sitter på din tron mellan keruber, du är den ende Guden, och den som råder över alla kungariken på jorden. Du har skapat himmel och jord.

16 Böj dig ner, Herre och lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör, hur denne Sanherib har smädat den levande Guden!

17 Herre, det är ju sant att Assyriens kungar har besegrat alla dessa folk

18 och bränt ner deras avgudabilder, men det var ju bara avbildningar. De gick att förstöra, därför att de bara var döda ting som människor tillverkat av trä och sten.

19 Herre, vår Gud, vi ber dig att rädda oss undan honom, så att alla folk på jorden förstår att endast du är Gud!

Herren lovar beskydda Jerusalem

20 Från Jesaja kom då detta budskap till Hiskia: Herren, Israels Gud, säger: Jag har hört din bön!

21 Och det här är min dom över kung Sanherib: Jungfrun, dottern Sion, är inte rädd för dig! Jerusalems dotter föraktar och hånar dig.

22 Vem är det du har smädat och hånat? Och mot vem har du varit så uppstudsig? Jo, det är mot den Helige i Israel!

23 Dina hantlangare har öst sina förolämpningar över mig och sagt: 'Mina vagnar kan nå upp på de högsta bergen, ja, ända till den högsta toppen på Libanon. Jag har huggit ner de högsta cedrarna och cypresserna där och nått fram till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.

24 Jag har fått ny kraft från brunnar jag grävt i främmande land, och jag har brutit Egyptens makt genom att bara gå förbi!'

25 Men varför har du inte tidigare förstått att det är jag, Herren, som har låtit dig göra allt detta? Det var jag som bestämde att du skulle segra över alla dessa befästa städer!

26 Därför hade folken du besegrade ingen makt att sätta sig upp mot dig! De var som gräset som torkar i solens hetta och säden som fördärvas innan den hunnit gå i ax.

27 Jag vet allt om dig. Jag vet alla dina planer och vet vart du tänker gå nästa gång. Jag känner också till allt ont du sagt om mig.

28 Eftersom du tror att du är överlägsen mig, ska jag sätta en krok i din näsa och ett betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg som du kom.

29 Och detta, Hiskia, är beviset på att jag ska göra som jag sagt: I år ska mitt folk äta självvuxen säd och nästa års utsäde ska också tas därifrån, men på det tredje året ska du så och få en riklig skörd, och också plantera vingårdar och äta dess frukt.

30 Än en gång ska en kvarleva av Juda rota sig i jorden och bära frukt.

31 Herren ska se till att en skara av överlevande, liten men stark, går ut från Jerusalem.

32 Och mitt beslut beträffande kungen av Assyrien är att han inte ska komma in i den här staden. Han ska varken skjuta pilar, gå fram i skydd av sköldar eller bygga belägringsramp mot dess mur.

33 Han måste vända tillbaka samma väg som han kom,

34 för jag ska försvara och rädda den här staden för mitt eget namns och för min tjänare Davids skull.

35 Den natten dödade Herrens ängel 185.000 assyriska soldater, och på morgonen låg det döda kroppar överallt i hela lägret.

36 Då bröt kung Sanherib upp och återvände till Nineve.

37 Där blev han mördad av sina söner Adrammelek och Sareser när han tillbad i sin gud Nisroks tempel. De flydde sedan till Ararats land, och deras bror Esarhaddon blev ny kung i landet.

Jesaja förutsäger att Juda ska räddas

(Jes 37:1-8)

19 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. Men kanske Herren, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”

När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger Herren: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ”

Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.

Sanherib hotar Jerusalem

(Jes 37:9-20)

Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”

Hiskia ber Herren om hjälp

14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.

17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”

Herren lovar beskydda Jerusalem

(Jes 37:21-35)

20 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:

Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
    dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
    Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
    Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
    hädat Herren.
Du sa:
    ”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
    och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
    Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
    och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”

25 Har du inte hört
    att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
    Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26     Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
    De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
    som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.

27 Men jag vet om du står eller sitter,
    går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28     Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
    ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
    och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’

29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:

I år ska ni få äta självvuxen säd
    och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
    slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
    de räddade från Sions berg.

Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.

32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:

’Han ska inte komma in i denna stad,
    inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33     Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
    för min och min tjänare Davids skull.’ ”

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)

35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.

36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.